Jag har varit på bio i veckan. Catwalk, en film om alla människors rätt att skina, synas och bli accepterade. Oavsett utseende och eventuella funktionshinder eller handikapp. En hjärtevärmande film som jag varmt kan rekommendera.
Filmen var rörande och berörande men jag har svårt att ryckas med. Jag är dålig på att leva mej in i filmer och skratta eller gråta åt det som händer. Jag behöver ett fysiskt möte för att bli känslomässigt engagerad.
Men då är jag verkligen engagerad och berörd. Jag har lätt för att känna in vad folk känner och känner stark empati. Jag vill möta alla nänniskor med ett öppet sinne och en förståelse för att vi alla har något vi brottas med.
Det kan göra att människor är irriterade, ledsna, lättretade eller frustrerade. Jag brukar försöka tänka att det har förmodligen inget med mej att göra, även om jag ibland får möta känslor som egentligen inte har med mej att göra.
Samtidigt försöker vi alla att hålla masken, skärpa till oss, spela med i det sociala samspelet, vara artiga och trevliga. Även om vi egentligen verkligen inte har lust. Om man är empatisk så blir det dubbla signaler att ta in.
Jag träffar varje vecka personer med olika funktionshinder likt de som var med i filmen Catwalk. Som kontaktperson och godman blir jag engagerad och involverad i deras liv. De är härliga människor som verkligen inte förställer sig.
De visar tydligt vad de tycker och känner, är de glada är de superglada och är de arga slår det gnistor! De är ärliga och uppriktiga och man behöver aldrig tvivla på vad de tycker. Det är verkligen uppfriskande!
De har ofta inget lätt liv men är ändå tacksamma för allt positivt som händer. De lever i nuet och vi andra har mycket att lära oss av dem. Lär du känna dem så tar de med dig in i sin gemenskap med bull och hår.
Jag tror att allt vi lärt oss genom våra upplevelser kan vi ha nytta av i framtiden. Att ta lärdom av det vi gått igenom och sedan bemöta våra medmänniskor med ödmjukhet och förståelse. Det tror jag är meningen med livet. Det ger även svårigheterna en mening.
Att hjälpa varandra, stötta varanda, uppmuntra och bekräfta varandra. Det är så vi borde bemöta varandra. Precis som gruppen i filmen Catwalk. De är oerhört kärleksfulla mot varandra, toleranta och vänliga. Där har vi vekligen en hel del att lära!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar