Ett kvinnligt nätverk

Så har första semesterveckan passerat. Två kvar. De första dagarna var jag nere i mitt torp och målade. De mörkbruna träpanelerna i rummet har jag målat vita. Det krävdes tre lager - och kanske hade det blivit ännu bättre med ytterligare ett lager - men nu får det duga. Tror jag... får se vad jag tycker när jag kommer ner nästa gång och det har torkat ordentligt.

I torsdags packade jag bilen med kläder, böcker, after sun-kräm (solskydd har jag aldrig varit bra på att använda), nötter och ostbågar, en burk med hemlagad müsli, lite god dryck och solglasögon. Sen drog jag ner till östkusten. Vid hamnen i Västervik väntade min vän med båt och vi åkte ut till deras sommarställe i skärgården.

Det var sjätte sommaren i rad som jag åkte dit för att tillbringa några dagar med goda vänner. Vädret vid östkusten är betydligt bättre än nere i Småland just nu. Har bättrat på solbrännan, läst nästan en hel bok, suttit långa kvällar kring bordet och pratat om allt mellan himmel och jord. Njutit av sovmorgnar och god mat.

Men när jag varit bortrest några dagar så börjar jag längta hem igen. Hem till min egen säng, hem till min egen vardag och faktiskt min ensamhet. När jag äntligen vant mig vid att leva ensam har jag lärt mig uppskatta det och jag blir trött av ständigt surr och prat runt mig. Jag är helt enkelt inte van längre.

Vi var fem kvinnor, varav fyra av oss är singlar. Fyra av oss har gått igenom en skilsmässa och två av oss har fått ta avsked av den vi älskar då döden skilt oss åt. Vi hade olika livshistorier, olika livsåskådningar och varierande livssituationer. Men vi var kvinnor med glimten i ögat, nära till skratt och med ett öppet sinne.

Det är stärkande och uppfriskande att vara en del av ett kvinnligt gäng, samtidigt som det kan bli en överdos av prat, diskussioner, lite skvaller och en massa åsikter. Men med högt i tak får allt plats utan att man känner sig missförstådd.

Man behöver olika nätverk i sitt liv. Olika konstellationer av människor som berikar mig, ger mig nya infallsvinklar och som bidrar med erfarenheter, kunskap och inte minst många glada skratt! Men även de som man kan visa alla känslor för, både glädje och sorg.

Jag är lyckligt lottad som har flera fina nätverk. Olika konstellationer som ger mig så mycket i utbyte. Som berikar mitt liv, som ger mitt liv mening och fyller det med kärlek. Människor som ger av sig själva för att göra skillnad i världen och i andra människors liv.

Livet på landet

I morgon börjar min semester men jag har redan påbörjat sommarens projekt, att måla mitt lilla torp på insidan. Det gör stor skillnad att måla de mörkbruna träskivorna vita. Det blir så mycket ljusare och fräschare. Att dessutom ha slängt ut den gamla murriga bäddsoffan var en befrielse!

När alla lager färg är på och har torkat, börjar det roliga jobbet med att inreda. En vit dagbäddsoffa ska monteras ihop, bäddas med ett fint överkast och lite kuddar. En byrå, ett soffbord, ett par höga pallar vid köksön. Sen är det fullt i stugan.

Det finns även ett sovloft på torpet så är man fler än en som ska sova över, kan man bädda där uppe med madrasser. I köksön finns skåp där jag har glas och porslin, på väggen fler köksskåp och en diskbänk med avlopp till en stenkista. Jag har inget rinnande vatten men vatten finns i bäcken och i sjön.

Dricksvatten har jag med mig i 10-litersdunkar. I en stor tunna samlar jag regnvatten och den har inte varit tom i år, trots att jag vattnat mina odlingar flitigt. Man blir duktig på att hushålla med vatten när man vet att det är begränsat, för det är tungt att bära vatten från bäcken.

El finns inte heller. Jag har ett bilbatteri som jag använder till att ladda tex mobilen. Ljuset får jag av gammaldags fotogenlampor. Köket består av en gasolspis med två plattor. Det är ett enkelt liv, simpelt i många avseenden, men så levde vi alla för drygt 100 år sen. I små trähus på landet utan moderna bekvämligheter.

Jag har en kylbox som kylskåp och en dynlåda som förråd. Man får tänka smart när det gäller mat och inte ha så mycket färskvaror. Förr hade man en jordkällare för matförvaring, och den finns visserligen kvar i närheten, men är alltför förfallen för att kunna användas.

Det ska också finnas en gammal vattenbrunn någonstans, men förmodligen är den överväxt och varken jag eller markägaren som har gården, har lyckats hitta den. Så det finns mer att utforska framöver när renoveringen är klar.

Det är fridfullt att leva mer i samklang med naturen. Men efter några dagar måste jag erkänna att jag längtar tillbaks till mitt moderna hem med alla bekvämligheter. Just nu när jag renoverar, sover jag inte där utan åker emellan. Det är rätt skönt att komma hem, duscha och titta på TV.

Men sedan längtar jag ner igen. Till friden och tystnaden. Trädens sus i vinden och fåglarnas kvitter. Förutom syrrans stuga precis inom synhåll och bondgården 2 km bort, finns närmaste lilla samhälle drygt en halvmil bort. Inga gatljus, inget trafikbrus och knappast ens några flygplan uppe i luften denna sommar.

Jag har det bästa av två världar. Ett modernt liv i ett fint hem i stan med alla bekvämligheter och tekniska finesser, och ett torp på landet i samklang med naturen. Jag behöver båda. Gemenskap och avskildhet. Aktiviteter och stillhet. En förmån att kunna välja allt efter önskemål och behov.

Semester och corona

Nu börjar nedräkningen till semestern. Fem arbetsdagar kvar, sen väntar tre veckors ledighet. Det ska bli skönt. Denna vår har varit ovanlig, med en pandemi som har förändrat hela vår värld. Det började med att vi sakta men säkert förstod omfattningen av virusets framfart. Hur det spreds från Asien ut över världen. Att det var ingen vanlig influensa, människor dör och inget botemedel finns.

På grund av vår rörlighet som individer har vi tagit med oss smittan vart vi än har rest. För sent har vi förstått att vi måste hålla oss hemma och vara försiktiga i våra kontakter med andra. Andra länders lockdown har visserligen minskat spridningen men så fort man öppnat upp har sjukdomsfallen ökat igen. 

Länderna har haft olika taktik hur man ska begränsa smittspridningen, alla med olika resultat. Sverige har fått mycket kritik för sin policy men vem som gjort de bästa valen det vet vi inte än på länge. Jag tror inte pandemin är över förrän vi har ett effektivt vaccin och då också kan kontrollera vem som är immun. Allt hänger ihop.

Jag tror inte på att man kan svälta ut ett virus genom att isolera medborgarna, och det har vi också sett nu i länder som släppt på nedstängningen och genast tar viruset fart igen. Kanske på sikt är ändå den svenska modellen det bästa, att låta invånarna fatta kloka beslut, hålla avstånd, vara noga med hygienen och låta covid ha sin gång.

Ja, det innebär dödsfall men samtidigt måste livet och samhället fortsätta för oss som fortfarande är friska. Företag måste fortsätta sin verksamhet för att vår ekonomi inte ska rasa totalt. Människor måste fortsätta vara i gemenskap för att inte bli deprimerade eller tokiga. Vi är helt enkelt inte skapta för isolering. 

Vi har inte valt denna situation, vi vet inte hur viruset uppstod - även om det finns många spekulationer - men vi kan inte heller sluta leva innan livet är slut. Med försiktighet och självbevarelsedrift kommer vi klara även detta. Men vi måste tänka på varandra. Vara rädda om varandra.

Inte utsätta andra för fara, stanna hemma om jag känner mej det minsta sjuk. Inte hamstra varor i butiken som om tredje världskriget stod för dörren - och lämna andra människor helt utan förnödenheter. Själviskheten måste försvinna och medmänskligheten måste växa. 

Hjälpa de som är i en riskgrupp så de slipper utsätta sig för fara och närkontakt med för många individer. Visa hänsyn, hålla avstånd, respektera andras sätt att hantera denna kris. Jag kan genom att vara lyhörd hjälpa andra som känner sig rädda och osäkra. 

Jag måste inte alltid hålla med om hur andra ser på situationen, men jag kan acceptera att vi har olika synpunkter och just nu är det inte läge för diskussion eller konfrontation. Nu ska vi vara hjälpsamma och stötta och hjälpa varann. Att vara mjuk och följsam är önskvärt i tider som dessa.

Om bilen och soffan och teven

Det blev alltså både ny soffa och ny AC till bilen. Jag lever här och nu och tänker att jag ska ha det bra och fint omkring mig. Dessutom är det funktionellt och praktiskt, inget onödigt om än inte livsnödvändigt. Men som ensamstående med en enda inkomst måste jag tänka igenom och planera alla större utgifter.

Men just som jag beställt detta, slutade min digitalbox till TVn att fungera. Det var efter strömavbrottet i stan här om dagen som den förmodligen fick en dödlig kyss. Så plötsligt står jag inför ett nytt val. Hur ska jag nu kolla på Netflix? Vanlig TV har jag i lägenhetens antennuttag men allt utöver kanal 1-12 behöver jag ha en annan lösning för.

Den box jag har idag är en kombinerad digitalmottagare och DVD/blue ray-spelare. Så skulle jag skaffa en ny likadan eller hitta en annan lösning? Är inte så pigg på fler utgifter just nu. Så vad gör man? Man ringer sina vuxna barn och ber om råd! 

Så nu blir det en Cromecast för att se på TV och en dvd/blue ray-spelare får bli en senare fråga. Jag har en CD-läsare till datorn, den funkar i alla fall till vanliga DVD-skivor, och ärligt talat är det inte ofta jag plockar fram gamla filmer längre, allt finns ju digitalt att hämta nu för tiden.

Tills vidare kan jag koppla in min ipad till TVn när jag längtar efter Netflix, men permanent digital lösning är på gång i alla fall. Inte dyrt heller, som en ny box hade varit. Förresten, den lilla sladden som kopplar ihop TVn med en Ipad kostade femhundra spänn, så den investeringen kommer väl till pass nu!

Men sånt är livet. När man tycker att allt är fixat och klart, dyker det alltid upp något som ska ändras eller bytas ut. Man blir aldrig färdig, precis som med allt i livet. Trädgården växer och frodas, vårblommorna får bytas ut mot sommarblommor, nya perenner planteras där övervintrare inte överlevt eller fröer inte grott. Ett högst levande projekt.

Jobbet rullar på, nya uppgifter som ska lösas hela tiden och det är stimulerande och roligt om än frustrerande emellanåt när dataprogrammen inte presterar på det sätt jag vill. Men jag ger inte upp och med hjälp av mina kollegor, deras kontakter och vår it-avdelning har jag ändå kommit loss. En fördel när man jobbar i en större kedja är att man alltid kan kontakta andra butiker och få råd och hjälp. Det är fint! Sen är det självklart vissa beslut på riksnivå som jag inte alltid håller med om, men man får ge och ta som i alla relationer.

Nu är det två veckor kvar till min semester och jag har börjat längta efter det. Även om jag var ledig i januari så är det gott med sommarsemester. I sommar blir det inga större utsvävningar, några dagar hos min svägerska i Västervik och sedan måla i torpet. Men ljusa kvällar och på helgerna hinner jag också njuta. Sommaren är lång, även om det mesta regnar bort just nu.