Så har första semesterveckan passerat. Två kvar. De första dagarna var jag nere i mitt torp och målade. De mörkbruna träpanelerna i rummet har jag målat vita. Det krävdes tre lager - och kanske hade det blivit ännu bättre med ytterligare ett lager - men nu får det duga. Tror jag... får se vad jag tycker när jag kommer ner nästa gång och det har torkat ordentligt.
I torsdags packade jag bilen med kläder, böcker, after sun-kräm (solskydd har jag aldrig varit bra på att använda), nötter och ostbågar, en burk med hemlagad müsli, lite god dryck och solglasögon. Sen drog jag ner till östkusten. Vid hamnen i Västervik väntade min vän med båt och vi åkte ut till deras sommarställe i skärgården.
Det var sjätte sommaren i rad som jag åkte dit för att tillbringa några dagar med goda vänner. Vädret vid östkusten är betydligt bättre än nere i Småland just nu. Har bättrat på solbrännan, läst nästan en hel bok, suttit långa kvällar kring bordet och pratat om allt mellan himmel och jord. Njutit av sovmorgnar och god mat.
Men när jag varit bortrest några dagar så börjar jag längta hem igen. Hem till min egen säng, hem till min egen vardag och faktiskt min ensamhet. När jag äntligen vant mig vid att leva ensam har jag lärt mig uppskatta det och jag blir trött av ständigt surr och prat runt mig. Jag är helt enkelt inte van längre.
Vi var fem kvinnor, varav fyra av oss är singlar. Fyra av oss har gått igenom en skilsmässa och två av oss har fått ta avsked av den vi älskar då döden skilt oss åt. Vi hade olika livshistorier, olika livsåskådningar och varierande livssituationer. Men vi var kvinnor med glimten i ögat, nära till skratt och med ett öppet sinne.
Det är stärkande och uppfriskande att vara en del av ett kvinnligt gäng, samtidigt som det kan bli en överdos av prat, diskussioner, lite skvaller och en massa åsikter. Men med högt i tak får allt plats utan att man känner sig missförstådd.
Man behöver olika nätverk i sitt liv. Olika konstellationer av människor som berikar mig, ger mig nya infallsvinklar och som bidrar med erfarenheter, kunskap och inte minst många glada skratt! Men även de som man kan visa alla känslor för, både glädje och sorg.
Jag är lyckligt lottad som har flera fina nätverk. Olika konstellationer som ger mig så mycket i utbyte. Som berikar mitt liv, som ger mitt liv mening och fyller det med kärlek. Människor som ger av sig själva för att göra skillnad i världen och i andra människors liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar