Lilla landet lagom

 Nu när jag är ute på min semesterturné så åker jag förbi många hus och hem. Bakom varje fönster finns en människa, en berättelse, ett livsöde. Alla människor jag möter har sin historia. Inte alla vill berätta den, men alla har vi saker vi bär på, inombords.

Alla har vi upplevt något jobbigt - likaväl som något bra. Det är dessa upp- och nedgångar som formar oss som människor. Den där raksträckan i livet mellan dessa när inget särskilt händer, är ju ganska trist. Lite som OS-reklamen som går nu.

Det där om lilla landet lagom, men att lagom vinner inga guldmedaljer. Förvisso, det är väl målmedvetenheten, fokus, träning och träning som blir resultat och medaljer. Men vad är då egentligen lagom? Det sägs ju att detta ord finns bara på svenska.

Men lagom är den där gyllene platsen, inte för varmt - inte för kallt, inte för starkt - inte för svagt, inte för svårt - inte för simpelt. Lagom är ju egentligen helt perfekt! Men perfekt är för oss ett kraftuttryck så vi svenskar undviker att säga så.

Vi har nån sorts blygsamhet och osäkerhet på gränsen till självutplånande när vi inte vill hävda vår rätt eller stå upp för den. Samtidigt som vi är åsiktsmaskiner där vi tycker och tänker en massa - men oftast inte tar upp det med personen det berör, utan med andra runt omkring.

Man ska vara finkänslig, men bara gentemot andra och inte när andra har en åsikt om mej. Då ska man vara tuff och ta emot. Men man ska inte hetsa upp sej utan vara lite ljum så man inte rör upp några känslor i onödan. Om någon annan visar känslor ska dessa genast kommenteras med förnekelse.

Nämen inte ska du känna så. Det går snart över ska du se. Jaja men livet måste gå vidare förstår du. Eller klassikern: tiden läker alla sår. Men vet du vad? Det är lögner och närapå förtryckarfasoner när man förnekar andra människors känslor.

Vi behöver lära oss att våga lyssna på varandras känslor, låta dem finnas och ta plats, du varken kan eller ska hitta lösningar på andras problem. Men att bara finnas där, lyssna, bekräfta, det kan betyda allt för den andra personen. Det är inte farligt med gråt, med förtvivlan, uppgivenhet eller upprördhet.

Att lägga locket på, komma med klyschor eller vifta bort det - säkert ofta i all välmening - det är inte särskilt snällt. Ett problem blir inte löst av att sticka huvudet i sanden eller låtsas som det inte finns. Förr eller senare behöver man ta itu med konsekvenserna. Lika bra att göra det på en gång!