Fars Dag

 Fars dag idag. En del tycker det är ett kommersiellt jippo, men jag tar det för en dag när jag får umgås med och fira min pappa. Han är 92 år så att få uppleva fler fars dagar är inte självklart. Han har ålderskrämpor, förslitningsskador och minnet är lite si och så. Men han känner igen sin familj och vet namnen på alla barnbarn och barnbarnsbarn.

Sen vet han inte vilken dag i veckan det är, men har man varit pensionär i snart 30 år så kan man förstå att alla dagar är lika varann. Han vet inte heller om han har ätit eller inte för han har slutat vara hungrig, men får han en tallrik mat så äter han med god aptit.

Det är tur de har varann, han och mamma. Hon håller koll på dagarna och måltiderna och hennes söndagspyssel är att fylla på deras doskassetter för medicinerna. De har valt att inte ha någon hemhjälp för de ogillar tanken att ha främmande människor göra sysslor åt dem. Så vi syskon hjälper till att handla, städa och laga mat.

Det funkar hjälpligt och de sätter en heder i att bo kvar hemma och klara dig själva i stor utsträckning. Det är nog ganska typiskt för deras generation, att klara sig själv och inte behöva be om hjälp. Men det finns en gräns för vad de klarar själva och då är det naturligt för oss syskon att rycka ut.

Jag ringer dem varje dag och kollar läget. Bara ett snabbt samtal för att höra att allt är som det ska. Det är tryggt både för dem och för mej att ha en liten kort avstämning varje dag. När de är så gamla är inget längre självklart. Man vet aldrig när det är vårt sista samtal, vårt sista möte. Så jag vill att allt ska kännas bra.

Tacksamhet och förnöjsamhet är två ord som beskriver mina föräldrar. Det har inte alltid varit så, de har haft fullt upp med jobb, familj, hus och sommarstuga och alla deras aktiva år har varit fyllda med arbete. Trädgården skulle skötas perfekt och även stugan. Det är sällan jag minns dem bara sitta och njuta av vad de åstadkommit.

Men nu när åldern sätter stopp för produktiviteten, kan de faktiskt vara nöjda. De är också tacksamma för sin familj, som de är stolta över och lite lätt förundrade faktiskt. De tycker det är otroligt att deras barn blivit så fantastiskt bra. Men utan att ha förstått det har de varit fina förebilder.

På idoghet, strävsamhet, konsten att bygga upp något av inget. De har stundtals varit hårda och inte alltid inlyssnande som föräldrar, men vi barn har blivit vettiga vuxna som är driftiga och händiga. De har varit den gamla typen av föräldrar, där daltandet inte hade något utymme. Curlingföräldrar är ett okänt begepp för dem.

Det är först nu som de kan visa känslor för det gjorde man inte förr. Att vara stark har varit det viktigaste. Men de har visat sin omsorg genom att göra saker, alla har sitt sätt att visa kärlek. Enligt en modell finns det fem kärleksspråk: Ord som bekräftar, tid tillsammans, att ge gåvor, att göra tjänster och fysisk beröring.

En del har allt detta, en del har ett eller två. Om man är lyhörd kan man uppfatta kärleksspråket hos sin partner, sina barn, sina syskon och sina vänner. Kan man tolka det blir det så mycket enklare att känna sig älskad och visa kärlek. För vet jag den andres kärleksspråk kan jag kommunicera via detta.

Man kan ha ett kärleksspråk för att visa kärlek och ett annat för att känna sig älskad. Därför är det viktigt att man pratar med varann och berättar vad som gör mej glad och vad jag behöver för att känna mig uppskattad. Det kan ofta vara en aha-upplevelse när man förstår sin närståendes kärleksspråk. Du kanske är varmt älskad utan att ha förstått det.