Det ska va gött att leva

 Om en vecka är det annandag jul och julen ör över för i år. Allt man grejat, fixat, planerat, handlat, städat och sett fram emot i flera veckor. Så dessa få dagar fram till dess vill jag njuta och ta vara på julmyset. Jag är klar med allt så jag kan göra det utan stress.

Jag har haft några år när det var varit mindre kul med jul men nu känns det bättre. Jag gör jul för min egen skull och lägger det på en nivå som passar mej. Julafton spenderas med föräldrarna och sedan blir det annandagen med dottern och hennes sambo. Juldagen blir en mellandag för vila och mys i pyjamas. Någon trevlig film blir det säkert.

Jag tillhör dem som är glad att snön smälter bort. Jag gillar inte vintern i allmänhet och snön i synnerhet. Så när jag blir pensionär ska jag bo i ett varmare land på vintern. Jag har ju en son i Australien, kanske kan jag dela min tid mellan Sverige och down under.

Ändå är ju södra Sverige mer barmhärtig på vintern än norrland. Så eftersom jag hör hemma här så får jag väl finna mej i detta med vintern, men jag vänjer mej aldrig. Precis som jag aldrig vänjer mej vid att kliva upp tidigt på morgonen. Visserligen har det blivit något lättare med åldern, eftersom jag är något tröttare på kvällen. Men någon  morgonmänniska blir jag aldrig.

Ju äldre jag blir ju mer kan jag sortera ut vad som är viktigt och vad som är andras idé om vad som är viktigt. Det som är betydelsefullt för mej är det jag lägger min tid och energi på. Det som andra tycker är viktigt får stå för dem och det får de ordna med. Mitt liv är mitt och jag tar mitt eget öde i mina händer.

Ju äldre jag blir ju mer kan jag bortse från andra människors åsikter och förväntningar. Att vara sann mot mig själv är viktigast och jag gör inte avkall på det bara för att göra någon annan nöjd på bekostnad av min egen själsfrid. Det har jag gjort tillräckligt mycket i min dag och det gjorde mej bara olycklig och tom.

Ju äldre jag blir ju mer kan jag svara ärligt på frågor. Jag kan säga ja när det passar och säga nej utan att känna mej tvungen att förklara mej. Jag kan säga vad jag tycker när någon frågar om det utan att be om ursäkt för det. Så på sätt och vis är det befriande att bli äldre.

Jag kan vara mer sann, mer ärlig, mer rak och tydlig utan att fundera alltför mycket på vad andra tycker och tänker. Det är deras bekymmer. Självklart vill jag inte vara elak eller förolämpa någon, så ibland är det bättre att vara tyst och humma lite fint... 

Jag har inget behov av att påtvinga andra mina åsikter eller att försöka få dem att förstå hur jag tänker. Jag är trygg i mig själv, den jag har kämpat för att bli. För jag har inte kommit så här långt utan arbete och eftertanke. 

Som Galenskaparna sjunger - det ska va gött att leva, annars kan det kvitta. Det blir inte gött av sig själv, jag måste aktivt välja och välja bort saker för att det ska bli bra. Att inte välja är ju också ett val, men då har man heller ingen kontroll över vart det tar vägen. Jag vill välja själv vart mitt liv ska ta vägen.