I flera år har min syster umgåtts med tanken att en dag flytta hem till småland igen. Vintrarna i norrland är tunga och mörka och det blir inte lättare ju äldre man blir. Det senaste året har sökandet efter en bostad intensifierats och jag har åkt runt och tittat på hus åt henne och haft henne med via facetime.
Äntligen har rätt hus till rätt pris och rätt läge landat i deras händer och i helgen har hon och hennes man fått nycklarna till huset och börjat flytta in. Under våren kommer de succesivt att renovera och flytta ner och till sommaren blir de bofasta smålänningar på heltid.
Det är något speciellt med en syster och att kunna få möjligheten att umgås med henne mer regelbundet kommer bli fantastiskt roligt! Det är så mycket vi ska göra tillsammans och vi har så mycket tid att ta igen efter att ha bott 90 mil från varann i så många år.
Samtidigt är det en stor omställning, både att flytta och att sluta jobba. Självklart är det både spännande och skrämmande. De lämnar också en stor del av sitt liv där uppe i norr, så jag hoppas de kommer trivas här nere och skaffar nya vänner.
För ibland är det tid att börja en ny säsong i livet. Ibland behöver man få kasta sig ut och följa sin dröm. Ibland är en nystart precis vad man behöver för att få nya utmaningar. När man bildar familj och barnen växer upp är det dem som kommer i första hand. Men till slut blir det min tid.
Min tid att välja var och hur jag vill bo, min tid att göra det jag har lust med, min tid att umgås med de människor jag tycker om, inte bara barnens kompisars föräldrar och andra som jag kanske inte själv har valt. Samtidigt blir föräldrarna gamla och behöver sina barns hjälp.
Cirkeln sluts, från att föräldrarna tar hand om barnen till att barnen tar hand om föräldrarna. Men det är väl vad relationer handlar om. Man tar hand om varann och hjälper varann, ibland är det jag som behöver hjälp, ibland du. Relationer kräver både att ge och att få.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar