Idag är det Sveriges nationaldag, och jag är ledig men ändå vaknade jag kl 07.. När barnen var små och man blev tvungen att vara vaken både mitt i natten och tidigt på morgnarna, då längtade jag efter att de skulle bli större och sova ordentligt. Nu är dom 17 och 19 och sover så länge dom kan, men nu kan inte jag sova.. Vaknar på nätterna och grubblar och vaknar tidigt på morgonen. Men mina två hundar blir alltid lika glada när matte vaknar!
Jag flyttade till Värnamo i mitten av november förra året efter att ha bott 20 år i Bor. Jag är ständigt ute på upptäcksfärd för att hitta bra promenadvägar för mig och vovvarna med olika långd och för att utforska min nya omgivning. Jag har gått en ganska bra runda på 6 km några gånger nu och jag använder en app i mobilen som mäter hur långt och hur snabbt jag går. Den ritar också upp en karta över min rutt och när jag kollat på kartan så har jag upptäckt fler vägar och stigar i anslutning till denna runda. Idag har jag tänkt mig ut på en ny väg som jag bara sett på kartan. Har ingen aning om hur lång den är eller om stigarna funkar att gå på. Så det ska bli spännande!
Jag är ju också då singel igen efter 20 års äktenskap, och det är ju med livet som min nya okända promenad. Jag vet inte vart vägen leder, jag vet inte vart stigarna mynnar ut men jag måste våga gå. Jag kan ju inte sitta kvar vid vägkanten och gråta (även om jag har behövt göra det ett tag först) men nu måste jag gå vidare. Bryta ny mark. Utforska mer av livet. Se vart vägarna bär.
Jag har ett ordnat vardagsliv med en trevlig lägenhet, cykelavstånd till jobbet, två fina tonåringar, två trofasta hundar, goda vänner och en underbar församling. Men jag behöver ge mig ut i livet! Njuta av dagarna, våga gå där jag aldrig gått förut, finna mig själv och gå vidare utan att hela tiden se tillbaka.
Igår följde dottern med på promenad och hon hittade en tuva med liljekonvaljer. Jag plockade en bukett och nu står den på bordet här intill mig och doftar så underbart. Jag blir allt bättre på att ta vara på dagen, njuta av det som kommer till mig och ha frid i sinnet trots att jag inte har någon plan eller några drömmar för min framtid. Carpe Die, liksom. Fånga dagen. Jag tror att det finns en plan för fortsättningen av mitt liv, en Gudomlig plan, men jag måste inte veta allt eller fatta allt just nu. Just nu ska jag lära mig att leva igen, på ett nytt sätt. På mitt eget sätt. En dag i taget, ett steg i taget.
H.D.S.L.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar