Motgångar, rädslor och segrar

I helgen har jag varit iväg på ett tjejdygn ute vid västkusten på en lägergård. Vi var ett 30-tal kvinnor mellan 25-75 år som hade åkt dit, en del med en vän, en del ensamma. Det var ogifta, gifta, skilda, änkor... Kvinnor i olika skeden i livet. Men vi är alla människor med våra olika utmaningar och strider att utkämpa. Livet är inte bara en dans på rosor för någon endaste en av oss. Även den vackraste ros har taggar som kan göra ont, även det vackraste liv har motgångar emellanåt.

Hur livet blir i fortsättningen beror ju lite på hur jag angriper mina motgångar. Jag kan sätta mig ner och tjura, tycka synd om mig själv och leva mitt liv som ett offer. Eller så kan jag försöka ta itu med problemen, försöka hitta lösningar och finna en väg vidare. Bli lite starkare och klokare av mina livserfarenheter. Jag kan skylla mitt olyckliga tillstånd på någon annan och på så sätt frånsäga mig mitt eget ansvar för mitt eget liv, eller så kan jag ta itu med mitt eget välbefinnande och göra det bästa av det jag har.

Jag såg en trailer för en ny film som heter AfterEarth där huvudpersonen säger till en ung man "Fear is a product of the thoughts you create. Danger is real, fear is a choise" (rädsla är ett resultat av dina egna tankar. Faran är verklig, rädslan är ett val). Nu är väl saker och ting inte alltid så enkelt, i många fall tror jag att rädslan är instinktiv, men ibland behöver jag se rädslan i vitögat (face your fears) för att komma vidare i min utveckling som människa. 

När jag skulle skiljas var det många hinder innan allt var klart. Många gånger tänkte jag att jag aldrig skulle klara det. Men tänk, det gjorde jag. Med hjälp av goda vänner, envishet och ett hyfsat rörligt intellekt så är jag igenom och nu ett år efter kan jag helt ärligt säga att jag inte trodde det skulle kunna bli såhär bra som det ändå blev. Jag är lite mer erfaren, lite starkare och även lite ödmjukare än förut. 

Vi är alla människor med olika liv men våra känslor är ofta ganska lika. 

Det är inte bara vad vi har som definierar vem vi är, utan vad vi gör med det vi har. Jag tror att vi alla har en speciell talang, en gåva, ett kall. Det gäller bara att hitta den, använda den och inte skämmas för det. 

Då finner vi sann glädje, tillfredsställelse och meningen med livet.

H.D.S.L.