Separationsångest

Mina barn är stora nu och klarar sig själva en helg. Ändå kan jag inte låta bli att längta hem när jag reser bort själv. Det handlar inte om oro eller så, bara en obestämd längtan att komma hem igen. Vill bara bort från det sammanhang jag är iväg på och bara rusa hem och stänga dörren om mig. Hemma. Mitt hem. Min tillflykt. Kanske lite som ett sårat djur som gömmer sig i en håla.

Kanske beror det på att jag under året byggt upp ett nytt hem, brutit upp från allt som var känt och vant och börjat något nytt. Jag är nu trygg med mitt nya hem och mitt nya liv och kanske kan det vara så att när jag reser bort så triggar det igång något omedvetet. Jag vill inte bryta upp något mer nu. Känslan är inte logisk, men den finns där ändå.

Jag vet ju att jag inte behöver ha några bekymmer för att det ska fungera praktiskt där hemma. Jag behöver inte oroa mig för att ungdomarna hittar på något elände. Jag kan vara trygg med allt, ändå maler den där längtan i mitt hjärta. Jag vill bara åka hem.

Det är ju inte lätt då att njuta och vara glad i det sammanhang som jag är borta på. Även om det är bra på alla sätt och vis egentligen. Även om jag är tillsammans med jättetrevliga människor, får god mat och mycket kaffe.

Kanske kan det också vara så att jag inte är van att resa bort själv. Nu är jag liksom Lite haltande. Bekvämt att bara ha sig själv att tänka på och ta hand om. Men lite tomt.

Så jag försöker intala mig själv att det är nyttigt för mig. Att jag behöver träna. Snart nog blir det ändå förändringar eftersom ungdomarna är på väg ut i vuxenlivet. De blir allt mer självständiga, har ett eget liv, egna vänner och sysselsättningar. Min identitet är inte bara mamma, jag är också en individ och jag borde ha egna drömmar och planer. Men hur får jag det? Var hittar jag dom? Måste jag söka eller kommer det att bara poppa upp helt plötsligt? Det borde kännas spännande, men det känns mest tomt. Kanske har jag haft så mycket spänning att det är bra att jag bara får vara i ett "mellanrum" just nu? Jag känner i alla fall ingen panik över det just nu. Men visst har jag lite att fundera på...

H.D.S.L.