På gatan där jag bor...

Jag bor i ett hyreshus med tre våningar, två lägenheter på varje våning. Fyra portar i huset, alltså 24 lägenheter i varje hus. På gården där jag bor finns det åtta röda hus. 192 lägenheter. 192 små världar. Varje lägenhet har sin egen unika inredning. Jag kan se lite av det när jag tittar in genom deras fönster. Mest ser jag lampor, gardiner och fönsterträd. En del har ett överdåd av blommor och växter och gardiner med volanger och spets. Färgade lampor i olika storlekar som skapar intressanta effekter. En del har en total avsaknad av detta. De bor i avskalade, till synes tomma lägenheter. Jag undrar varför dom inte bryr sig. Men dom kanske tittar in till mej och undrar hur jag orkar bry mej...

Det som jag tycker är viktigt, meningsfullt, intressant, tycker kanske andra är oviktigt, meningslöst och ointressant. Och det dom gillar kan jag inte fatta hur de vill lägga tid och kraft på. Vi är alla olika, tycker olika, tänker olika. Men vi är alla människor. Med känslor och funderingar. Med problem och glädjeämnen. Med strider och segrar, lycka och olycka. Vi bor i våra lägenheter, ensamma eller par eller familjer i olika konstellationer. Vi har vår egen värld i vår egen fristad där vi försöker skapa ett så bra liv för oss som det är möjligt. 

Men när vi möts så vill vi att alla andra ska tycka och tro att vi har det så bra, att vårt liv är perfekt och bekymmersfritt. Varför gör vi så? Varför är det viktigt att hålla masken? Varför svarar vi "tack bara bra" när någon frågar hur det är, trots att vi är olyckliga? Jag har funderat en hel del på det under det här året. Jag har kommit fram till att det är för att skydda mig själv. Alla som frågar hur det är, det är inte alltid läge att börja tala om hur det verkligen känns. Jag kan inte släppa in alla innanför skinnet, in i mitt hjärta. Jag kan inte alltid gå in i detalj med alla hur det verkligen är. Så jag säger tack bra, sätter på ett glatt leende, biter ihop och går vidare. 

Självklart finns det vissa få, utvalda, som jag kan prata med och det räcker bra så. De närmaste vännerna i innersta cirkeln, ni vet..

 

Jag funderar på hur dom har det. Alla människorna i lägenheterna där jag bor. Är dom lyckliga? Vad är lycka? För någon kan det vara att äta middag med familjen, eller att laget vann matchen, eller att ha fått tillräckligt många rätt på tentan... Vi är alla olika men ändå lika. Tänk om vi vågade visa lite mer av vårt inre för varann. Då skulle vi se att vi är betydligt mer lika varann än vad vi först trodde..

H.D.S.L.