Förbjudna tankar

Jag får tänka vad jag vill, jag får känna vad jag vill. Det som är mina tankar och känslor är inte förbjudna. De är mina, det är jag och det är inte fel. Vissa tankar som dyker upp har jag försökt trycka undan. Tyckt att såhär får man väl ändå inte tänka... 

Men känslorna är äkta, på riktigt och istället för att trycka undan dom vill jag nu istället låta dem komma, bearbeta dom och förhoppningsvis göra det bättre. 

Ibland kan jag känna mig ensam och svag, ibland kan jag sakna någon som säger: Vi löser det här tillsammans, vi hjälps åt med det där. Men dom känslorna har jag tryckt undan, jag har tyckt att så har jag inte rätt att känna. Jag har ju själv valt att skiljas, att leva ensam. Då har jag ju valt bort någon att dela livet med. 

Nu inser jag att dessa känslor också får ha sin plats i mitt sinne. Jag har inte valt en separation lättvindigt. Det var ett svårt beslut som tog lång tid att fatta och det fanns goda skäl till mitt beslut. Klart jag har rätt att känna mig lite svag ibland! Alla känslor jag har är äkta och de förtjänas att tas på allvar.

Jag har läst en fantastiskt bra bok i veckan som blev en rejäl ögonöppnare. Jag kan inte gå in på detaljer för att inte exponera andra personer i mitt liv, men det är fascinerande hur kunskap i en liten bok kan göra att "poletten ramlar ner". En aha-upplevelse som gav mig bekräftelse på att mina känslor var inte fel. 

Så viktigt det är med kunskap för att förstå både sig själv och andra. Så mäktigt det är när man finner ny kunskap som ger en helt ny vinkel på tillvaron! Jag förstår nu att mina känslor är inte fel, de är en naturlig reaktion på allt som hänt. 

Jag kanske bara svamlar idag, men jag ville bara säga att det jag känner är inte fel för att det är ju såhär jag känner..:) 

H.D.S.L.