Inte sentimental men emotionell

Jag är inte alls sentimental, tänker inte att det var bättre förr och önskar inte få uppleva gamla händelser om igen. I ordboken står sentimental förklarat som "överdrivet känslosam speciellt när det gäller gamla minnen eller sinnesförnimmelser". Nej, jag är inte sentimental, jag har fullt upp med att hålla reda på alla känslor här och nu...

För känslosam är jag. Faktiskt är jag mycket känslig, men det har jag blivit bra på att dölja med åren. Så samtidigt som jag är känslig, så är jag stark. Kan uppfattas som oförenligt, men det är sån jag är. Jag har just hittat en bok som beskriver detta, man kallar det HSP "Highly Sensitive Person", eller Skör-Stark som är mer beskrivande.  

Jag känner av sinnesstämningar starkare än de flesta, jag läser av andra människors känslor och jag hör det outtalade. Självklart är det tröttande för sinnet att alltid bli övermättad i intryck från andra, men man lär sig leva med det och hantera det. Jag har stort behov av tid i ensamhet och tystnad, men jag har lika stort behov av sociala kontakter. Jag har ett bra jobb där jag får träffa många människor och jag har många vänner. Egentid får jag på mina fyra promenader per dag med mina hundar. Så för det mesta har jag balans i livet. 

Ibland kan jag tycka det är konstigt att andra inte uppfattar eller märker sådant som jag tycker är uppenbart. Jag kan också lätt ryckas med i andras känslor, empati är bara förnamnet. Då kan det ibland vara svårt att släppa taget. Jag vill ju så gärna hjälpa till... Men det enda jag kan förändra är ju mig själv.

Fördelen med ett rikt känsloliv är ju att man känner stark lycka och glädje över de små tingen. Uppfattar de små skiftningarna, njuter av musik, film, poesi och konst. Gläds med de som är glada, precis som jag gråter med de som gråter. För det allra mesta är det en fördel att ha ett rikt känsloliv. Bara emellanåt blir det en börda och det känns överväldigande. Men ju äldre jag blir, ju bättre kan jag hantera det. 

Så om jag drar mig undan en stund, tystnar och försvinner in i min egen tankevärld, så är det ingen fara. Jag bara samlar tankarna och sorterar känslorna så att jag vet vilka som är mina och inte. Jag tror att mina känslospröt är en tillgång och kanske kan tillföra fler dimensioner i sammanhanget. Dessutom sägs det att HSP-personer är högpresterande vilket kompenserar de korta stunder vi surfar iväg på en känslovåg. Jag vill i alla fall se det som en tillgång och en gåva i mitt liv som jag försöker förvalta efter bästa förmåga.

H.D.S.L.