En bra människa

Jag gillar Pink Floyd, den där lite udda gruppen från förr som väl blev mest känd för "The Wall". De har många knasiga, konstiga, psykedeliska låtar, men ett och annat guldkorn har bitit sig fast. Som gitarrsolot i "Is there anybody out there?" Helt fantastiskt och ger mej gåshud. Eller texten till "Comfortably numb". Jag förstår precis.

När känslorna blir för svåra, stänger man av. Man blir bekvämt avdomnad i känslolivet. Inget får komma innanför skinnet. Ingen får komma för nära. Man håller att avstånd, främst av rädslan att bli sårad. Har man blivit det förut vill man till varje pris undvika det igen. Men priset är högt. Priset är Comfortably Numb. 

"Bättre lyss till den sträng som brast än att aldrig spänna sin båge" heter det. Eller "bättre att ha älskat och förlorat än att inte ha älskat alls". Tja, jag är inte helt säker på det. Den hemska känslan när man förlorat allt man älskat och byggt upp är stor. Lika stor som känslan att älska och vara lycklig. Hur kan man ställa dom mot varann?

Nät man satsat allt på ett kort och förlorat, då är det svårt att våga ge sig in i spelet igen. Bättre då att hålla allt på lite avstånd, ta det på lek, inte engagera sig för djupt. Roa sig och ha kul, träffa människor och njuta av livet. Lyssna på musik jättehögt, sjunga med jättedåligt men njuta av stunden. 

Robban Broberg sjunger "Bättre vara ute på hal is och ha det glatt, än att gå i lera och sörja. Bättre våga älska fast man vet det kan ta slut, än att aldrig nånsin våga börja". Men det krävs mod att våga börja. Det är lätt att fastna i misstänksamhet, både mot sitt eget omdöme och mot sina medmänniskor. Är dom mot- eller medmänniskor?

Jag har haft en fantastiskt bra vecka, mött goda vänner, haft goda samtal, gjort bra och roliga saker, flirtat lite och njutit av livet. Jag får bara bestämma mig för att detta är bra, människor vill mig väl, det finns dom som tycker om mej och jag är en bra människa! Får man säga det högt? Tja, nu gör jag det, för det är min önskan, min strävan och min förhoppning. Att mina medmänniskor tycker att jag är en bra människa!

H.D.S.L.