Vändpunkter

En dag inser man att det inte finns någon väg tillbaks. En dag kommer man till sin egen botten. En dag måste man fatta livsavgörande beslut, såvida inte någon annan fattat dem åt dig och du blir den drabbade. En dag tar ditt hittills kända liv slut och du måste ta första steget ut i en okänd värld. 

Vissa sår är djupa och ärren de lämnar kommer alltid att märkas. Du kan aldrig radera dina upplevelser ur ditt minne som du tar bort filer ur datorn. Allt du upplevt skapar känslor, erfarenheter och minnen som du bär med dig genom livet. Det formar dig till den person du är idag, så både goda och dåliga erfarenheter är dina tillgångar, ger dig ett djup och en livserfarenhet. 

Jag tycker själv att det är givande att träffa människor som mött motgångar och svårigheter. Det finns en och annan som jag möter som verkar ha levt i en skyddad tillvaro och de verkar oförstående till andra människors problem. De är säkert lyckliga men på något sätt saknar de ett djup som gör ett samtal givande. Då föredrar jag människor som haft det tufft, som går igenom svåra tider, som fått sina liv omkullkastade. Vi kan dela erfarenheter, stötta varann och uppmuntra varann. 

Efter att ha levt ensam i snart två år har frågan dykt upp i mitt huvud: Kommer jag någonsin att våga älska igen? Visst kan jag sakna en man att dela livet med, åka på utflykter, dela vardagsbekymmer, laga mat till, diskutera med och hålla i handen. Men har man fått en dålig erfarenhet så blir man försiktig och man litar inte på sitt eget omdöme. Vågar inte ta risken att göra fel val igen. 

Jag undrar om man kommer till en ny vändpunkt i livet? Om jag möter någon som väcker känslor till liv. Vågar jag känna dessa känslor? Vågar jag ta steget ut i en okänd värld? Vågar jag ta risken? Kommer längtan efter kärlek bli större än rädslan att bli sviken? Det återstår att se...

H.D.S.L.