Om det fungerade? Haha, naturligtvis inte! Men man sökte efter svar på hur man kontrollerar det okontrollerbara, såsom andras känslor till exempel. Man ville styra sitt öde själv, man ville få det man ville ha. Hela livet fortsätter man att söka efter svar på livets gåtor, logik i det ologiska och en mening med allt meningslöst.
Jag har aldrig slutat att kolla bokstäverna på brunnslocken, även om jag numera inte bryr mig om att hoppa på K-brunnarna eller undvika A-brunnarna. Det står vad det står och mitt öde ändras inte av en bokstav på brunn, min framtid är nog bättre planerad än så.
Människans natur söker efter svar, mening och logik. De flesta av oss vill också ha kontroll över vår tillvaro och vi vill förstå människorna omkring oss. Vi vill också gärna både kontrollera och förstå både våra egna och andras känslor. Men känslorna bara drabbar oss som en våg eller en vind.
Eller så är känslorna frånvarande. Man önskar att man hade dem men det är tomt och tyst i bröstet. Likgiltighet kanske också är en typ av känsla, men den är inte önskvärd. Vi söker alltid svar, ja eller nej, bra eller dåligt, svart eller vitt. Gråskalan är så svår att förstå och greppa.
En dag gick jag på andra hållet när jag skulle hem, så jag gick över innergården och utmed mitt hus fram till min ingång. Precis innan jag kom fram till min port såg jag ett brunnslock. Det var en K-brunn. Kunde inte låta bli att fnissa. Tänk att här fanns Kärleken precis utanför min dörr i ett par år men jag hade inte sett den! Tänk om det är så i verkligheten också?
H.D.S.L.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar