Just nu är jag i en period när jag känner mig förvirrad. Saker jag trodde, tänkte och kände har inte alltid visat sig vara så som jag trott, tänkt och känt. Besviken kanske, lite ledsen och osäker på mig själv och min väg framåt.
Jag vet inte vad jag vill, jag vet inte vägen framåt och jag vet inte vilka känslor jag ska våga lita på och släppa fram. Jag tar små trevande steg men är det i rätt riktning? Jag blir så villrådig och känner mig vilsen när vägen framåt är höljd i dimma och mitt hjärta är försedd med ljuddämpare.
Försiktig och lite misstänksam möter jag människor, nya som kommer in i mitt liv och gamla som kommer tillbaks. Jag undrar om dom har några baktankar, undrar om dom verkligen menar vad dom säger, och om dom säger vad dom menar. Jag inser att jag är skadad av dåliga erfarenheter, men det är inte så lätt att ta ner garden.
Mötte en gammal bekant som blev helt betagen i mitt nya jag. Han tyckte jag var så vacker och fantastisk och superlativen haglade. Självklart var det smickrande och uppmuntrande, men så började han tala om hur ful och tjock jag var förut och då bara blev jag illa berörd. För den där fula tjocka tjejen är också jag. Det är inte någon som jag var, jag har henne med mig, i mig och jag kände mej plötsligt förolämpad.
Självklart vill jag inte att min framtida eventuella presumtiva pojkvän är likgiltig för hur jag ser ut. Han ska se och uppskatta om jag gjort mig fin och han ska vara stolt över mej om vi går ut. Jag vill att han ska lägga armen om mej och tänka: kolla, den här kvinnan är min, bara min!
En mörk, kall, regnig kväll som denna längtar jag extra mycket efter en mjuk och varm famn att krypa upp i. Jag fryser och för första gången på riktigt känns ensamheten jobbig. Nej jag vet att jag är inte ENSAM, jag har mina barn, min släkt och många vänner. Men ändå... En partner att dela livet med, vardagen, prata och diskutera, pussas och kramas...
Det finns säkert någon för mig nånstans där ute. Men vem? Och när? Snälla hjärtat, tala om det för mig!
H.D.S.L.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar