Jag har tidigare skrivit om mänskliga behov såsom mat, sömn, bostad, kläder och kärlek enligt Maslows Behovspyramid. Att sitta och dela en måltid med sin älskling är mysigt och trevligt, fyller ett primärbehov och bygger gemenskap samtidigt. Men förr eller senare måste maten, drycken och luften ut. Det är då det plötsligt blir pinsamt...
I veckan som gått har jag varit på solsemester med min hjärtevän. Eftersom vi inte bor ihop till vardags, skulle vi plötsligt leva tillsammans dygnet runt i drygt en vecka. Det har gått riktigt bra, och jag måste säga att det är en stor vinst att redan från början ha funnit en partner som man är lik i form av vanor och sätt att hantera vardagen. Vi är båda lite rastlösa och snabba att fatta beslut, även om vi för den skull inte är överilade utan bara kvicka att bestämma oss.
När man var ung och blev kär var det inga större problem att man var olika, man kompletterade varann och med tiden formades man tillsammans, antingen blev man ett sammansvetsat team eller så utvecklades man åt olika håll. För min del blev det så och äktenskapet sprack till slut. Då tänkte jag att aldrig mer skulle jag våga dela mitt liv med någon. Hur skulle jag klara omformas igen till något nytt med någon annan?
Men mer och mer förstår jag att när man hittat rätt så är det inte svårt att dela livet med varann och när man älskar varann och respekterar varann så finns det utrymme för personliga egenheter utan att bli kritiserad eller tvingad till förändring. Det är en utmaning för mig att våga slappna av och släppa in en ny person i mitt hjärta men denna veckan har hjälpt mig våga veckla ut vingarna en bit och låta det brända falla av så att något nytt kan växa ut.
Men tillbaks till naturbehoven... När man delar bungalow delar man toalett också. Plötsligt ska mitt mest privata bli känt. Konstigt egentligen att det är så trevligt och charmigt att äta ihop, men bara pinsamt och obekvämt att uträtta naturbehoven. Man försöker vara så ljudlös som möjligt och tänder så många doftljus att det liknar en mindre skogsbrand... Men det går ju över med tiden, man blir mer och mer bekväm och avspänd i varandras sällskap och det blir mindre och mindre konstigt med alla egenheter man ändå har som människa.
Viktigaste lärdomen på livets väg är att jag varken kan eller ska försöka ändra en annan människa. Jag är jag och han är han, trivs vi tillsammmans och älskar varann så är det helt okej att vi har våra egenheter, personligheter och invanda mönster. Är man i livets andra halvlek så måste man ha rätt att vara sig själv tillsammans med sin partner. Det ska va' gott att leva, annars kan det kvitta!
H.D.S.L.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar