Tänk med magen

"Det näst bästa är det bästas värsta fiende" var det någon som sa en gång. Med det ville man poängtera att om man inte är helt säker på att mitt val är det bästa utan är det näst bästa, betyder det ju att när det allra bästa sedan kommer i min väg är det för sent. Då har jag redan valt.

Stora livsavgörande val kan vara jobb, bostadsort, utbildning, partner eller andra relationer. Självklart vill jag välja det bästa och inte nöja mej med det näst bästa. Ibland är inte ens valet mitt, utan livet för mig mot ett mål som jag inte är helt säker på att jag egentligen vill nå.

Det näst bästa kan säkert vara ett bra val det också, men då missar man det bästa, det perfekta. Så hur vet man då när jag funnit det allra bästa? Jag tror ju på magkänslan. Den där lilla oroskänslan som inte vill släppa är ett tecken på att mitt val inte är det allra bästa. Den där lilla stilla rösten i mitt inre som frågar "är du verkligen säker på detta?" är för mej ett tecken på att jag behöver tänka igenom allt en gång till.

Men så kommer man till den punkten när allt plötsligt stämmer. Harmonin är total. Oron försvinner och den lilla stilla rösten jublar tyst. Magen är lugn och hjärtat slår taktfast utan att skena. Man bara vet att man vet att det är rätt. Jag har hittat rätt, hittat fram, hittat hem. Jag trivs i min stad, trivs med mitt jobb och jag är lycklig i min kärleksrelation.

Ibland är det svårt att erkänna att man gjort ett felaktigt val i livet, man har kommit en bit på väg men på fel väg och det känns svårt att stanna och vända. Ibland är det inte ens möjligt. Ibland är det för sent att ångra sitt val. Livet går vidare och man får ta konsekvenserna av sitt val men man känner någonstans att det inte är det bästa, även om det kanske är det näst bästa.

Men jag tror att förr eller senare kommer man till ett nytt vägskäl i livet och man får en ny chans att välja väg vidare. Så var det för mig när jag skildes och mitt kända liv 25 år bakåt i tiden tog slut och jag fick en ny chans att välja om. Först valde jag att inte välja något alls, jag behövde tid för mig själv, med mig själv och en tid att komma i balans. För att kunna göra nya kloka val för framtiden behövde jag först lära känna mig själv på nytt.

Visst har det funnits ett antal alternativ att välja på i kärlek under de här 2,5 åren men magkänslan har inte varit rätt, och den här gången hade jag bestämt mig för att jag är hellre ensam än väljer det näst bästa. Men jag behövde inte oroa mig. När jag väl mötte den rätte var det inte lång betänketid som behövdes. Total harmoni i tanke, mage och hjärta. 

Det måste väl var detta som kallas lycka! Men det krävs ju att jag känner mig själv, vet vad jag vill men också vet vad jag inte vill. Det finns också annat runt omkring som ska falla på plats, övrig familj och släkt, vänner och det sociala sammanhanget, fritidsintressen och vardagsvanor. Men är det rätt så går pusslet att få ihop och den inre stilla rösten nynnar på en kärlekssång...

H.D.S.L.