Min spretiga hjärna

Jag gillar tekniska prylar. Jag har jobbat med datorer sedan 1987, då var jag en av pionjärerna i Sverige att få arbeta med Macintosh grafiska program. Sen dess har olika system passerat i min arbetsvärld - Xenotron, Norsk Data, Mac/Apple och PC i olika versioner. Det är min bästa vän på jobbet och jag har med tiden lärt mig lösa de mesta problemen som kan dyka upp. Man lär genom att pröva sig fram i de flesta fall, autodidakt som det heter med ett fint ord - självlärd.

Nu är ju mobiltelefonerna små handdatorer och egentligen klarar man mycket av sin datatrafik med den. Jag har också en Ipad som tjänstgör som dator och min gamla HP-pc står bara och samlar damm. Men i den finns en hel del bilder som jag måste hitta ett bra sätt att lagra på. Det finns ju många olika alternativ, bildserver på nätet, Icloud, dropbox, usb-stickor, extern hårddisk eller bränna över på dvd. 

Egentligen skulle man vara bättre på att framkalla bilder så man har "riktiga" foton att hålla i handen. Man kan ju också beställa fotoböcker som också är ett smart sätt att skapa bilder. För bilder är ju minnen. En bild säger mer än tusen ord, säger ju ordspråket. Det är så sant. En bild kan trigga igång en massa minnen, tankar och känslor. Påminner om det förflutna, visar upplevelsen igen, bär på sanningen.

Bilder dokumenterar våra liv, vår vardag, våra minnesvärda stunder. Vi fotar barnen allt eftersom de växer upp och gör livsavgörande framsteg som att lära sig krypa och gå, cykla, äta själv och andra mer eller mindre pinsamma ögonblick som blir förevigade. Vi fotar våra husdjur, naturen, varann, oss själva, semesterresan och andra upplevelser. Ja allt som betyder något i vårt liv vill vi fotografera. 

Själv har jag varit den som hellre står bakom kameran än framför, så det finns inte många bilder på mig som vuxen genom åren. Jag har aldrig gillat mitt eget utseende så det är väl en bidragande orsak. Men i min process att acceptera och gilla mig själv med mina fel och brister så försöker jag att se objektivt på mej själv. Det är en svår uppgift och jag märker att jag brister i självinsikt. Ibland dömer jag mej själv för hårt och ibland har jag beteenden som inte är konstruktiva.

Men att jobba med sig själv är förmodligen en livslång process, man blir aldrig färdig med sig själv. Så det gäller kanske att acceptera mig själv och förlåta mina fel och brister. För att ingen människa är perfekt, ingen är felfri, och det viktigaste är väl att inte döma någon annan heller. Jag äger inte livets måttstock där andra ska bedömas och mätas. Det är jag glad för! Jag ska bara försöka vara snäll mot de jag möter och vara lika snäll mot mig själv. 

Det här inlägget var inte planerat utan jag satte mig ner denna söndagskväll och bara skrev allt eftersom tankarna kom. Så nu ser ni hur min röriga hjärna funkar! Allt från jobb, datorer, teknik, fotografier, självkritik och livsfilosofi. Allt på 20 minuter från huvudet till fingrarna. Nu sitter jag i soffan och kan bara konstatera att livet är underbart, jag är lycklig men trött och jag är tacksam för allt fint som finns i mitt liv.

H.D.S.L.