Gått över gränsen...

Det har varit påsk helgen som gick, ja det är fortfarande Annandagen när jag skriver detta. På långfredagen åkte vi till en stuga som ligger drygt en mil bortanför Gislaved och några kilometer in i Västergötland. Då plötsligt byter människorna dialekt! På bara fem minuters resa i bil blir folket västgötar med sin speciella dialekt, uttryck och läten. "Haa, haa" säger dom istället för ja, javisst eller jajjamensan. De låter så godmodiga, västgötarna, och är det säkert också.

Man säger ju att smålänningar är snåla och frågar "vad kostar det?" Men västgötar lär säga med ett förvånat uttryck "kostar det något?" Själv har jag inte märkt någon större skillnad mellan smålänningar och västgötar förutom dialekten då. Möjligtvis då att smålänningen har lite mer av entreprenörskapet i sig. Det är väl inte för inte att vi har vår egen "Gnosjöanda".

När långfredagen övergick i kväll fick vi för oss att åka ner till Helsingborg. Vi hade planer på att besöka Helsingør under Påskafton och konstaterade att det skulle vara gott att vara på plats söderut redan på fredagskvällen. Sagt och gjort. Vi checkade in på vårt hotell och gjorde oss hemmastadda. På lördagen kunde vi unna oss en sovmorgon innan vi tog färjan över sundet till Danmark och Helsingør.

Det tog bara 20 minuter med båt över gränsen till ett annat land. Och verkligen - det märks att det är ett annat land. Danskarna har inte samma svårmod och allvar som vi svenskar kan dras med. De känns liksom lite mer avslappnade och lever lite mer med en klackspark. Människor sitter på uteserveringarna och dricker öl och röker redan tidigt på förmiddagen. Främlingar pratar och skojar med varann och Hälsovårdsmyndigheten verkar ha tagit ledigt... 

På svenska muséer står det på skyltarna " Var vänlig vidrör ej föremålen" men i Danmark står det " Icke pille". Det sammanfattar våra olika kynnen, tycker jag. Vi är så noga med alla regler och föreskrifter, danskarna går mer på känsla och enkelhet. Inga krusiduller liksom. Och det konstigaste av allt är att alla svenskar som är där trivs och blir likadana! Men vi återgår till svenskheten på färjan tillbaks till hemlandet.

Helgen avslutade vi med att avverka första etappen av en promenad runt sjön Vidöstern. Vi blev 8 personer som gick de 1,4 milen i etapp ett med fikastopp efter 9 km. Det var vänner till hjärtevännen som deltog i denna promenad och om två veckor blir det etapp två. Totalt blir det en runda på ca 5 mil och det krävs lite logistik med att köra bilar och matsäckar till start, paus och stopp. Mycket bra var det i alla fall och så roligt att lära känna hans vänner. 

Vädret har varit underbart hela helgen och det gör allt så mycket trevligare. Vi har korsat många gränser, olika landskap, länder och nya vänner. Vi lär också känna varandra allt mer och djupare för varje dag som går. Mina inre gränser öppnas upp och jag släpper fram känslor och tankar och vågar visa dom och dela dom. Visst är det en utmaning att våga men så mycket att vinna!

H.D.S.L.