I morgon är det 1 juni men jag har fortfarande vantarna på mig ute. Kylan är påträngande samtidigt som vi hör om värmebölja i mellanöstern på över 45 grader. Årets vårväder har verkligen inte hört talas om det svenska ordet lagom. Ändå har naturen klätt sig i frodigaste grönt och luften fylls av doften från hägg, syrén och konvalj. Det är så vackert nu!
Naturen har en ständig strävan efter jämvikt. Det är därför högtryck och lågtryck ständigt jagar varann över jorden och summan av de två är alltid konstant. Om man bygger upp en hög i sanden kommer vinden och jämnar den med marken, om du gräver en grop på stranden kommer vattnet att jämna ut den igen. Naturen vill ha jämvikt. Balans. Men det betyder inte slätstruket och likriktat.
Livet har toppar och dalar, medgång och motgång, glädje och sorg. För att verkligen känna att vi lever behöver vi lite av varje. Det är genom att härda ut i stormen som du kan njuta till fullo på en rofylld plats. Genom svårigheter blir du lite klokare och lite ödmjukare. Efter kamp kommer vila. Efter regn kommer solsken.
Att älska varann i nöd och lust är inte bara en fras på ett bröllop. Det är att bära varann genom svårigheterna. Det är att visa ömsesidig respekt och låta kärleken växa och utvecklas. Man måste båda vilja jobba på relationen, båda måste vilja möta både nöden och lusten hos den andre. Då utvecklas tvåsamheten till något vackert, balanserat, ljuvligt och oemotståndligt.
Men absolut inte lamt och tamt. Inte oföretagsamt eller undfallande. Kärlek tål diskussioner. Kärlek tål två individers olika åsikter utan att behöva förtrycka eller förhäva sig. Kärlek ger mitt hjärta jämvikt. Finns det sorg kommer kärleken med glädje, finns det svårigheter kommer kärleken med tröst. På väg upp och ner på gungbrädan möter jag hela tiden balans. Men det är gungandet som får det att kittla i magen.
H.D.S.L.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar