Mitt i semestern förra året började jag springa - ja, eller jogga, för fort går det inte. Efter bara två gånger klarade jag springa 5 km efter att ha startat från noll, och det höll jag på med tre gånger i veckan fram till vintern. Sen blev det två gånger i veckan och det försöker jag hålla. Ibland blir det bara en men då blir det ett extra pass på gymet istället. Så länge jag mår bra och håller vikten kan jag hoppa över ett träningspass utan att känna mej lat. Ibland är det viktigare saker i livet som behöver prioriteras.
Men under tiden jag gick ner i vikt var träningen mitt första prio efter jobbet och det var nödvändigt att vara 100% överlåten min dröm om att få bort min övervikt. Jag hade delmål på olika siffror på vågen och varje delmål firade jag genom att belöna mig med något nytt klädesplagg. För klädstorleken varierade hela tiden så att jag till slut inte visste vad jag hade för storlek! Jag gick från storlek 48 till 38, från XL till S/M.
Jag har jobbat bort 30 kilo och måste erkänna att jag är stolt över det. För ett jobb är det, det krävs kunskap, fokus, målmedvetenhet och envishet för att nå målet. Jag har lagt om mina kostvanor och hittat en balans som fungerar. Jag följer ingen diet eller kur, ingen specialkost utan sunt förnuft och en gnutta näringslära. Den gamla hederliga tallriksmodellen funkar utmärkt bara tallriken inte är för stor! Det handlar om proportioner...
Jag följer en grupp på Facebook som heter Springande Tjejer och det är så intressant att läsa om alla olika tjejer, kvinnor och tanter som springer olika mycket och olika långt. Det väckte tanken i mig att jag skulle kunna springa längre än mina standard 5 km. I vanliga fall när jag sprungit min runda är jag helt slut när jag kommer fram, men så sprang jag en halv kilometer till och jag orkade!
Så skulle jag ta en tur i fredags på lite nya vägar. Kände att det drog iväg lite och blev långt men jag höll ett lite lägre tempo än vanligt och jag tog mig tillbaks hem utan att sluta springa. När jag kollade hade jag sprungit nästan 7km! Så nu är min dröm att så småningom klara att springa en mil. Jag har ingen plan för det men det vore ju häftigt om jag kunde klara det vid min springande ettårsdag den 13 juli.
Idag mår jag bra, jag är stark och sund och kliniskt bevisat frisk efter en stor hälsokontroll på vårdcentralen inför min övergång till andra halvlek inom kort. Ja, 50-årsdagen alltså. Jag har funnit en balans i livet mellan kost och motion. Det handlar om plus och minus. Det jag äter upp måste jag göra åt, annars går jag upp i vikt. Om jag förbrukar mer än vad jag stoppar i mig går jag ner i vikt, enkel matematik som dock kräver lite näringslära och koll på kalorierna.
Lifesum är en bra app som hjälper mig summera kost och motion och omvandla det till siffror i ett cirkeldiagram. Jag matar in mina uppgifter om kön, ålder, vikt, längd, typ av arbete och vad jag har för målvikt så räknar den ut hur jag kan nå den. Den gav mig stor insikt i vad som var bra och dåligt att äta, jag trodde jag hade koll men det hade jag inte alltid. Nu är jag mer generell och undviker främst vitt socker och vitt mjöl. Då blir det per automatik en hel del saker som försvinner från menyn. Men med plus-minus-tänkandet kan jag dra ner på lunchen för att kunna gå på fest på kvällen till exempel.
Jag kan äta allt men inte alltid, jag tar nästan aldrig om, jag äter frukost, lunch och middag men nästan aldrig mellanmål eller frukt. Mörk choklad är okej som godis och det vill man inte ens ha i mängder. Sockerfri dricka, låg fetthalt på mejeriprodukter. Det funkar för mig i alla fall, men vi är individer och våra kroppar reagerar olika på olika livsmedel. Man får helt enkelt prova sig fram! Jag hittade min väg, min metod och den ska kunna hålla livet ut!
H.D.S.L.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar