Jag brukar skriva min blogg på söndagar men det slog mig sent igår kväll att jag helt missat det. Men trots att jag är på semester formas ändå dagarna av en slags rutiner. Jag sover länge, tar en joggingrunda, äter frukost, sätter mig i solen en stund. Lite lunch, en promenad, mer sol och ibland behöver man köpa lite mat och vatten. Går och lägger mig tidigt, inget nattsudd för min del.
Jag förstår att jag måste varit mycket trött, eftersom jag sover tio timmar varje natt. Så den här semestern var precis vad jag behövde. Inga måsten, ingen stress, dagar som kommer och går som pärlor i ett halsband. Gnistrande pärlor i solen. Vågor som kastar sig mot stranden med ett frasande bubbel. Blommor, buskar, träd och fjärilar, allt är så storslaget och vackert.
Visst kan man känna att livet är som det är och det är så lite jag kan göra för att förändra världen. Men varje dag som kommer kan jag bestämma mig för att ta emot med glädje och förväntan. Jag kan försöka se det goda i mina medmänniskor, jag kan försöka se det vackra i tillvaron. Jag kan kanske inte förändra världen men jag kan förändra min attityd till vad som möter mig i livet.
Om kärleken får vara det största av allt i mitt liv så kan jag se på allt jag möter med andra ögon. Det blir naturligt att vara vänligare, ödmjukare och mer lyhörd när kärlek till min nästa får vara min riktlinje. Dagar kommer och går, människor också, men när jag har mitt eget centrum grundat i mitt hjärta byggd på kärlek kan jag stå stabilt.
Kärlek är grunden, kärlek är kraften, kärlek är mina glasögon varigenom jag väljer att betrakta världen. Då blir jag också delaktig i att skapa min dag, min vardag, alla dessa dagar som kommer och går. Jag kan påverka mitt liv eftersom jag kan välja hur jag bemöter det som händer mig. Livet är tro, hopp och kärlek, men störst av allt är kärlek.
H.D.S.L.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar