Nya vägar, gamla vägar, samma vägar

För fyra år sedan flyttade jag till Värnamo från förorten. Då fick jag bekanta mig med nya vägar att promenera på. Inte sällan gick jag vilse, eller rättare sagt jag hade ingen aning om vart stigarna ledde. Men snart lärde jag mig hitta och även om jag har lokalsinne som en nackad höna, om jag koncentrerar mig så har jag ändå ett litet hum om vilket håll jag ska gå.

Jag har tyckt om att lära känna min stad och nu känner jag mig hemma här. Jag hittar, jag känner igen folk när jag går på stan och jag träffar många Värnamobor på mitt jobb. Det ger en trygghet att känna sig hemma, att vara känd och uppskattad för den jag är. Det gör mig lycklig och jag lever ett gott och lugnt liv.

För två år sedan träffade jag min hjärtevän och han bor på andra sidan stan. Eftersom jag har hund som måste ut flera gånger om dagen så blev det naturligt att jag började utforska vägarna runt där han bor. I början var han snäll och följde med och visade mig olika gångstigar. Han pekade och berättade, den vägen leder dit och fortsätter du där kommer du dit. Ganska snart snurrade det ihop sig i mitt huvud.

Jag fick göra som jag gjorde sist, gå och se vart vägen leder helt enkelt. I början kändes de nya stigarna ändlösa, jag visste inte säkert var jag var och ibland kände jag inte igen mig när jag kom ut på en annan väg. Men snart blev stigarna mer och mer kända och jag vågade mig på nya vägskäl och fann fler vägval. 

Nu går jag vant de gamla stigarna som inte för så länge sedan var de nya stigarna. Det är samma stigar och i början kändes de långa, nu är de korta. Det är förunderligt hur man lär sig, vänjer sig och det okända och skrämmande blir vant och tryggt. Det gäller ju allt i livet så det är viktigt att man väljer vilka situationer man utsätter sig för och som man kan vänja sig vid.

Men fortsätter man att utsätta sig för nya saker genom livet, blir man generellt tryggare i att våga pröva sig fram. Blir det lite fel så kan jag rätta till det. Väljer jag fel stig kommer jag ändå ut någonstans i närheten och kan korrigera mitt vägval. Så länge jag lever har jag alltid möjlighet att pröva nya stigar och växa i klokhet och klarhet. Livet går väl ut på att samla erfarenheter och bli en bättre människa genom att använda det jag lärt mig, eller hur!

H.D.S.L.