Nytt år gamla mål

Nyår 2013 bestämde jag mig för att ta tag i mitt liv, efter en jobbig skilsmässa ville jag nu komma i form, hitta mig själv, komma i balans och gå ner alla dessa kilon jag samlat på mig under åren. Jag satte som mål 25 kilo och på nio månader lyckades jag uppnå detta, helt på egen hand. Bara envishet, träning 6 dagar i veckan och max 1000 kalorier per dag. Appen Lifesum var mitt enda hjälpmedel. I övrigt var det bara fast beslutsamhet och en gnutta medelålderskris.

Så eftersom konceptet funkade och jag var stolt över vad jag åstadkommit, så klämde jag 5 kilo till. Jag kunde då slappna av lite, träna 3-4 dagar i veckan, äta lite mer på helgerna, vara lite mer "som folk". Men så blev det jul och något kilo kom tillbaks, sen vårsemester och ett kilo till, sen sommarledighet och ett kilo till, sen höstsemester och ett kilo till... jag mådde bra helt enkelt, var glad och avslappnad och unnade mig.

På ett år var de där 5 bonuskilona tillbaks och jag blev deppig. Ledsen att jag låtit kilon komma tillbaks, ledsen att jag inte klarade stå emot allt gott, ledsen att jag tappat greppet. Så lätt att istället för ett extra pass på gymet ta en extra portion och låta maten trösta. Vilket naturligtvis får helt motsatt effekt än den jag eftersträvar. Men jag blev deppig och trött. Deppig och trött på mej själv.

När jag såg mig själv i spegeln såg jag inte bara de där extra kilona, jag såg mig själv som jag var för +30 kilo sen. Hela mitt gamla jag var tillbaka, jag blev ännu mer missmodig och trött. Varför ska livet vara en ständig kamp mot kilona? Varför ska jag alltid behöva kämpa med träning och svält, träning och svält? Varför kan jag inte bara få vara som alla andra?

Självklart vet jag förnuftsmässigt att alla kämpar med något, alla har det jobbigt med någon del av sitt liv. Även smala människor tränar, som en vis kompis sa. Livet är väl en ständig kamp om man ska få det som man vill ha det. Men jag får väl förlåta mig själv för att jag blev lite trött. Nu är det åter ett nytt år och det är inte för sent att ta upp ett gammalt löfte. Så de där extra kilona som smugit sig på ska bort igen!

Det sägs ju att det finns små illasinnade varelser i våra gardrober som syr in våra kläder på nätterna. De varelserna heter kalorier. Problemet är väl bara att det är jag själv som bjudit in dom och låtit dom härja fritt. Nu är det dags att röja upp i gardroben, ta nya tag mot gamla mål och få tillbaks självförtroendet att jag kan. Jag kan en gång till, jag vet hur man gör, ingen idé att vänta på inspiration utan bara vara fast beslutsam. Så hoppas jag att inspirationen kommer med resultatet.

H.D.S.L.