Kan själv!

Jag är van att klara mig själv. Jag har alltid tagit tag i problem och försökt lösa dom. När jag var gift och hade hus var det olika saker som hela tiden måste skötas, fixas och tas om hand. Min dåvarande man var inte särskilt huslig eller händig, om man uttrycker det snällt... så jag blev helt enkelt tvungen att klara mig själv och lösa det som behövde lösas. 

Efter ett tag blir man van vid det och det blir en särskild känsla av stolhet när man faktiskt har klarat olika utmaningar och sett till att livet fungerar. Sen när jag blev själv vid skilsmässan var det ingen större skillnad för mig. Jag var inte rädd att ta tag i allt som behövde skötas utan mitt måtto blev ”hur svårt kan det vara?”

Så när jag blev tillsammans med Johnny så glömde jag nog be om hjälp, för jag var ju van att klara mig själv. Han kunde bli riktigt upprörd ibland när jag kämpade och slet när han lätt hade kunnat hjälpa till. Men jag hade aldrig förut kunnat be någon annan om hjälp så det fortsatte så av bara farten.

Jag vet att jag ibland borde be om hjälp, jag borde utnyttja mina rättigheter. Men bara där, i ordet utnyttja, tar det stopp i huvudet. Nej det måste jag inte alls. Jag får en särskild tillfredsställelse av att klara saker själv och att inte vara beroende av någon. Jag kan själv.

Som idag, innan jag duschade, gjorde jag rent avloppet. Jo visst, jag hade kunnat meddela vaktmästaren och be honom komma hit och fixa det. Det är inte mitt ansvar. Men det är mitt hår, mina tvålrester och min smuts som fastnat där och så länge jag orkar och kan kommer jag ta hand om min egen skit.

Visst finns det saker jag inte kan göra själv, till exempel serva bilen, men då finns det ju verkstäder man betalar för den tjänsten. Men mycket kan man faktiskt lära sig. Som att rensa avlopp, byta lampor och torkarblad på bilen, bygga en blomlåda, göra rent filter i tvättmaskin, torktumlare och köksfläkt, lägga golv på balkongen, tapetsera, måla och snickra. Hur svårt kan det vara?

Det är en så skön känsla när man är självständig, oberoende och inte utnyttjar någon eller något. Som ordspråket säger: Själv är bäste dräng. Men ibland borde jag nog ändå be om lite hjälp. Ensam är stark, men ensam är ensam och vänner är ovärderligt. Tillsammans är vi starkare.