Vem vore jag utan din kärlek?

Jag har kvar hans tandborste. Vi var ju särbo, vi hann aldrig skaffa ett gemensamt boende innan han blev sjuk. Så jag behöll min lägenhet även om vi mest bodde i hans radhus. Min lägenhet i centrum använde vi när vi skulle gå ut eller umgås med vänner i närheten. Så han hade lite badrumsartiklar och ett ombyte kläder hemma hos mej. 

Men när han blev sämre ville han helst vara hemma, där han hade sina egna grejor och kände sig mest bekväm. Vi käkade, låg i varsin tvåsitssoffa och kollade på film, pratade och pratade. Även om vi tog det ganska lugnt så var det aldrig tråkigt. Det fanns alltid saker att diskutera.

Så när han dog så blev plötsligt min tillvaro så tom. Istället för att skynda från jobbet hem till honom, kolla läget, gå ut med hunden en runda, fixa någon enkel mat för man hade inte lust med något komplicerat och umgås med varann, så åkte jag nu hem och tänkte jaha, nu är det fem timmar innan jag kan gå och lägga mig, vad i hela friden ska jag göra nu?

Från ena dagen till den andra blev livet tomt. Eller kanske man kan säga att mitt liv kastades tillbaka till livet efter skilsmässan och före Johnny. Tillbaks till ruta ett. Men jag är verkligen inte samma människa som förut. Hans kärlek har förvandlat mig. Fått mig att hitta tillbaks till mig själv igen. Styrkt mig, uppmuntrat mig, utmanat mig.

Han var en man som tog stor plats. På ett bra sätt. Han var intensiv, yvig, pratsam, extremt social, en glädjespridare och en stor charmör. Så han lämnar ett stort tomrum efter sig. Han syntes och hördes. Hela stan visste vem han var, det var hopplöst att ta med honom till affären eller på stan. Så det var en hedersbetygelse när man såg hela stora kyrkan fullsatt på hans begravning.

I morgon ska vi gravsätta hans aska. Han har lämnat klara instruktioner hur han ville ha det på sin sista resa från jorden och det känns fint att det blir så. Men det är oerhört sorgligt att tänka på att när kvällen kommer så går jag hem ensam. Ja jag tycker lite synd om mej själv. Ja jag vet att jag inte är ensam men jag känner mej ensam ändå. Hans tandborste är kvar.

Whithout your love I was lost and broken

Waiting, needing to be found

I had enough, had enough of trying to build a life

Where there was no solid ground

I really don’t know where I would be

Where I would be at all

Without your love your endless love

There is no way that I could ever be, ever be as much

Without your love, without your love

I would fall

(Jill Johnson)