”Du kan gråta för att han är borta, eller du kan skratta för att han har levt. Du kan blunda och önska honom tillbaka eller du kan öppna dina ögon och se att han inte är här. Ditt hjärta kan kännas tomt för att du inte längre kan träffa honom, eller du kan vara fylld av den kärlek han gav. Du kan vända ryggen åt framtiden och leva i det förflutna, eller du kan glädjas över morgondagen tack vare att ni hade igår. Du bara minnas att han inte längre finns här, eller du kan vårda hans minne och låta det vara levande. Du kan gråta och stänga ditt sinne, eller du kan göra vad han hade velat, öppna dina ögon, älska och fortsätta leva”.
Det är många som säger att jag är stark, men vad finns det för alternativ? Leva eller dö. Ge upp eller fortsätta kämpa. Jag är inte typen som ger upp. Jag vill leva, även om han inte längre finns här. Men jag är inte alltid stark. Men jag kämpar vidare ändå. Jag kan ju inte lägga av nu.
Att uppleva döden på nära håll förändrar en person. Man blir mer tacksam för det man innan tog för självklart och man irriterar sig mycket mindre på saker och ting. Ibland blir jag förvånad över vad folk kan bråka om. Småsaker, petitesser. Vad är viktigast i livet? Vad är värt att strida för och var lägger jag min energi? På det som är bra och tillför mervärde eller det som är dåligt och suger energi?
Man får ett helt annat perspektiv på saker och ting. Man blir bättre på att selektera ut det viktiga mot det högljudda. För det viktigaste skriker inte om uppmärksamhet, men det som vill fånga vår uppmärksamhet tar till alla medel att synas och höras. Se bara på reklamen, alla prylar vi bara måste ha, som vi inte kan leva utan. Eller kan vi?
Jag har blivit bra på att lyssna till mitt inre, det som säger vad som är viktigt, vem som är viktig. Följa den där magkänslan, lyssna på den där första tanken som säger ja eller nej. För magen ljuger inte, det är bara vi som är dåliga på att höra. Många svar bär vi redan inom oss, vi behöver bara bejaka dem.
Jag är 50+ jag kan själv fatta mogna beslut om vad som är bra för mig eller inte. Jag känner vad jag känner, jag mår som jag mår och ingen annan kan veta det bättre än jag själv. Människor kan komma med synpunkter om hur jag borde känna och må, men det är upp till mig vad jag väljer. Det är jag själv som bestämmer hur jag agerar i livet.
Livet kommer ständigt med överraskningar, utmaningar, sorger och glädjeämnen. Det är jag som bestämmer vad jag gör med det som jag möter. Om livet ger mig citroner, blir jag sur eller gör jag lemonad? Jag har alltid ett val - inte över vad som ska hända, men hur jag reagerar på det som händer. Jag väljer glädjen.
”I got to learn how to love without you
I got to carry my cross without you
Stuck in the middle and I’m just about to
Figure it out without you” (Avicii)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar