Jag gillar Spotify. Jag bygger spellistor för alla möjliga tillfällen. Jag har en som har låtar med texter som talar till mej. Den redigerar jag ibland. Jag har en som jag gjorde till Johnny när vi skulle åka på semester första gången. Jag har en som heter Äntligen helg som passade för fredagen när vi äntligen hade en helg framför oss, han och jag.
Sen har jag en spellista som heter Lonely, som jag gjorde när han dött. En som heter Ro för själen med stilla musik och en som heter Slowly med lugna låtar men med mer modernt stuk. Sen har jag en för träning och en med jazz, en med klassisk musik, en med sommarlåtar och flera med julmusik.
Sen i våras har jag lyssnat på Slowly och Lonely och allra mest Ro för själen. Men i förra veckan bestämde jag mig för att lyssna på lite gladare musik. Så när fredagen kom spelade jag min gamla Fredagslista. Det var både vemodigt och härligt. Så många minnen som dök upp. Minnen av honom, av oss.
Musik är också energi och glad musik ger positiv energi. Jag kände att nu behöver jag en push i rätt riktning. Min hunds död för några veckor sedan blev ytterligare ett bakslag för mej och all sorg slogs samman och gjorde livet fattigt och tomt. Vad är det för mening med allt? För vad ska jag kämpa?
Men jag har insett att jag måste hitta en harmoni med mig själv, i mig själv. Jag kan inte leva genom någon annan eller för någon annan. Inte ens mina barn. Jag behöver hitta glädjen i mitt liv som jag själv bygger upp. Jag behöver göra saker som gör mej glad, för min egen skull, som passar för mej här och nu. Jag lyssnar inte på andras, om än välmenande, åsikter om vad jag borde göra.
Jag är tillräckligt gammal, erfaren och trygg för att veta vad som är bäst för mig. Jag är faktiskt den enda som verkligen vet vad som är bäst för mig - precis som du är den enda som verkligen vet vad som är bäst för dig. Jag skapar tillfällen med positiva händelser för mig som jag kan se fram emot.
Det kan vara allt från att leta efter något till torpet på loppis, träffa vänner, åka och hälsa på dottern, och snart kan jag se fram emot ett riktigt äventyr då jag reser till Australien för att hälsa på min son. Varje vecka ser jag till att ha något att se fram emot, att längta till. Det drar mej framåt i en positiv riktning.
Jag fortsätter att dela mina känslor med de människor jag litar på. Jag delar glädje och sorg, livserfarenheter och omsorg med de som står mig nära. Jag möter ibland de personer som jag gick i samtalsgruppen om sorg tillsammans med. Det är en innerlig gemenskap som är svår att förklara, när man har delat sina tankar om det djupaste och svåraste i livet, nämligen döden. Vi känner egentligen inte varann men vi känner igen oss själva i varann. Det är mäktigt.
Jag måste börja släppa taget om sorgen, annars kommer jag att bli dess fånge. Jag måste än en gång börja bygga upp mitt liv ensam. Nej jag vill varken ha ny hund eller ny gubbe just nu. Det får visa sig med tiden vad som är rätt men det är inget jag söker just nu. Framtiden får komma med sina överraskningar, allt har sin tid, jag har min.
Vem är jag utan dig? Utan dig
Vem är jag utan dig? Utan dig
Måste veta vem jag är utan dig
Måste veta, våga leva, utan dig
(Molly Sandén)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar