Jag har tidigare skrivit om kärlekens antites - ju mer man delar den ju större blir den. Man förstår det tydligast när man får barn. Först får man ett och man älskar det mer än sitt eget liv. Sedan får man ett barn till och man undrar om man kan älska detta barn lika mycket som det första. Det kan man. Kärleken bara växer och blir bara större ju fler man delar den med.
Samma sak med glädjen. Delad glädje, dubbel glädje, säger man. Glädje föder glädje. Att dela alla känslor och yttringar som är positiva har en förmåga att föröka sig, mångfaldiga sig. Ger du ett leende får du ett tillbaka. Bemöter du människor med vänlighet blir du bemött med vänlighet.
Självklart finns det undantag, man träffar på någon som vaknat på fel sida eller någon som använder dig för att kanalisera sin frustration över livet. Man får försöka att inte ta det personligt. Det finns dysfunktionella människor överallt och du kommer garanterat att träffa på flera stycken under ditt liv.
Men med samma logik att allt positivt växer och blir större ju mer det delas, blir det negativa mindre ju mer det delas. Jag har gått igenom sorger. Men jag har upptäckt att att om man delar sorgen med andra som verkligen förstår, som känner empati och som vill dela din sorg, blir den lättare att bära. När sorgen får komma ut ur mitt bröst, kommer trycket att lätta, bit för bit.
Att dela det som är jobbigt, tufft, svåra erfarenheter, med andra som står dig nära - men man måste välja de personerna med omsorg - kommer att göra det tunga mindre tungt, det svåra mindre svårt och det sorgliga lättare att leva med. Vi bär varann, stöttar varann, när livet bjuder motstånd. Inte heller detta ska vi ta personligt, alla möter svårigheter på något sätt någon gång.
Enda sättet att inte föröka eller förminska är att hålla allt för sig själv. Det finns en berättelse om detta, en rik man som investerade pengar i några personer. Någon investerade djärvt och och fick en stor vinst, en annan investerade klokt och fick sitt kapital att växa stabilt. Men en var rädd och låste in kapitalet. När han skulle redovisa var summan oförändrad. Han hade inte vågat satsa.
Jag tror att vi måste våga satsa. Satsa på framtiden, på livet, på att vänskap bär. Satsa på det positiva som kommer i vår väg och lämna bakom oss det negativa som trots allt drabbar oss. Tillsammans är vi starka. Det är inte bara en klyscha, det är faktum. Vi behöver dela både glädje och sorg. För att öka det goda och minska det onda. Det är en naturlag som fungerar. Tillsammans.
When your day is long
And the night
The night is yours alone
When you're sure you've had enough
Of this life
Well hang on
Don't let yourself go
'Cause everybody cries
And everybody hurts sometimes
(R.E.M.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar