När man går igenom en sorg stägs ditt hjärta till, man blir inte mottaglig för kärlek. Precis som porten i serien Star Gate, så stängs hjärtat ett tag så att inget kommer in och det som finns där inne kommer inte ut. Ditt känsloliv blir stumt förutom den uppslukande känslan av sorg som dominerar alla andra känslor.
För att orka ta sig igenom sorgen måste man bli stark. Hur blir man starkare? Det kanske man inte kan bli, men man övar upp sig att föra över styrka från en del av sitt känsloliv till ett annat. Precis som i serien Star Trek som ständigt möter motståndare som vill förgöra dem. De måste hela tiden omfördela krafter från ett område till ett annat för att kunna bekämpa det som hotar att förgöra dem.
Så är det med sorgen. Man får ta kraften från sitt sociala liv, sin förmåga att känna glädje och kärlek, sin inspiration och spontanitet. Sorgen behöver all energi och kraft jag kan uppbåda, den kräver min fulla uppmärksamhet. Jag måste gå igenom denna process för stt kunna komma ut på andra sidan sorgen. Där kan jag åter hitta glädje och kärlek, gemenskap, inspirstion och spontanitet.
Även dåliga känslor är bra känslor. Jag tror på att bejaka de känslor som kommer. Att förneka dem eller förtränga dem kommer inte göra mig starkare, snarare tvärtom. Att tro att man ska slippa alla svåra, jobbiga känslor är inte att leva, det är att vara död. Smärta existerar och sorg existerar, iska och frustration är en del av att vara människa.
Man får öppna upp hjärtat bit för bit, allt eftersom kraften återvänder. Sorgen kommer inte att ha mig i ett krampaktigt grepp för alltid. Glädjen kommer att komma åter i sinom tid. Men jag kan inte krysta fram det, tvinga fram det, låtsas som om allt är väl. Jag måste låta processen ha sin gång. Det är inte farligt att känna alla sorters känslor, de berikar mig när jag lärt mig vad de vill visa mig.
Jag är övertygad om att för att bli en hel människa behöver man bearbeta de känslor som drabbar mig. Att stänga ute eller stänga inne mina reaktioner på alla de saker som händer mig livet, goda eller dåliga, är inte bra i längden. Förr eller senare bryter de sig ut och då kan det bli i helt fel kontext. Bättre att ta itu med det som händer när det händer. Lära sig av livet, inte anklaga livet från att drabba dig.
Dåliga saker händer bra människor. Ingen idé att fundera på varför. Solen lyser på både onda och goda. Oväder kommer och sedan drar de förbi. Alla drabbas av något, alla har vi en sorg att bearbeta. Vi har olika metoder för det, men det är helt i sin ordning. Vi måste följa vår egen känsla för att återfå balansen i kraften inombords. Bara jag har nyckeln till mitt eget hjärtas dörr.
”If you catch hell, don’t hold it
If you are going through hell, don’t stop
You go ahead, go ahead, go ahead”
(Ron Kenoly)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar