Jag hör din motorcykel ibland utanför mitt fönster. Men när jag tittar ut är det ingen där. Så jag antar det blev som du sa att du kör hoj i himlen och så tittar du till mej ibland. Det känns fint. Du gav mig ett helt liv på vår begränsade tid och det är jag för alltid tacksam för.
Jag har det bra. Jag har bra relationer av olika slag runt mig. Jag har en välplanerad lägenhet där allt ligger där jag la det sist och det är ingen annan som stökar ner. Jag behöver inte vara ensam om jag inte vill, men ibland väljer jag att vara ensam för att jag behöver det.
Jag tar lätt in andra människors känslor och det tar energi. Så därför behöver jag tid för mig själv för att vila min spretiga hjärna utan intryck från någon annan. Det är stor skillnad på att vara ensam och att välja vara ensam. Ibland längtar jag efter en partner, ibland tänker jag att det är lika bra att vara utan.
Jag har det bra och jag är tacksam. Vad mer kan man önska? Jag kan inte fundera över ”om” och ”om inte” därför att livet är som det är och det som händer det händer. Frågan är istället vad jag gör med det som händer, hur jag hanterar det och hur jag väljer att lära mig att bli en bättre människa.
Det är aldrig för sent att lära sig, aldrig för sent att förändra sig. Jag har lärt mig massor om livet och om människor de senaste åren. Jag har också lärt mig ett nytt jobb och jag är modigare än jag nånsin varit. Jag känner mej nöjd samtidigt som en lätt rastlöshet smyger sig på. Är detta allt?
Tja, även om det inte kommer hända något mer i mitt liv än att sova, äta, jobba och titta på tv, så är jag ändå tacksam över allt jag fått uppleva. Jag har varit med om mycket och jag har älskat och varit älskad. Men det vore ju kul om det fanns mer kvar att upptäcka och mer glädje att få och ge. Jag är inte särskilt krävande utan jag uppskattar det enkla, det äkta, det innerliga.
Jag känner mej lugn och harmonisk och vill inte bli rubbad ur det tillståndet. Jag vill inte ha drama eller konflikter. Jag blir väldigt trött av människor som är obalanserade och onyanserade. Jag tar mig därför rätten att välja mitt liv och mina nära vänner. En rätt som alla människor har men som inte alla tar.
En del blir offer för omständigheterna, de låter sig svepas med av andra människor och det som händer i livet. Till slut blir man bekväm med sin obekvämlighet för det är det enda livet man känner till och det okända är ännu mer obekvämt. Så man väljer att inte välja, vilket också är ett val.
Man har alltid ett val, även om det ibland kan tyckas vara mellan pest eller kolera. Men man har också ett val hur man förhåller sig till sina motgångar och vilka människor man vill dela det med. Man måste inte göra som andra tycker att man borde, man kan lyssna på andra men mest på sig själv. För den enda relation jag har som varar från födseln till döden är relationen med mig själv. Den är värd att vårdas.
I’m not looking for somebody
With some superhuman gifts
Some superhero, some fairytale bliss
Just somebody I can talk to
Somebody I can kiss
I want something just like this
(Coldplay)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar