När jag hade varit på semester i Australien och fått vara tillsammans med min familj, hade jag så mycket energi med mig hem. Allt kändes så gott och jag var full av livslust igen och tänkte att nu äntligen vänder det. Nu kan jag fortsätta mitt liv trots sorgen, det finns ett bra liv för mig här och nu.
Så kom våren och värmen och blommorna och gräset. Det var ytterligare en energiboost och allt var mer intensivt och starkt än någonsin. Men så kom jag att tänka på förra våren, då han blev alltmer sjuk och svag och vi såg livet försvinna från honom mer och mer.
Om några veckor är det ett år sedan han somnade in. Dessa sista veckor förra året kommer tillbaks till mej och jag minns allt svårt och sorgligt och jobbigt åter igen. Förra våren kom och gick utan att jag märkte det men det kom en ny vår i år och jag njuter av den.
Jag förstår att detta är ännu en process i sorgearbetet och talet om ett sorgeår förstår jag ännu tydligare nu. För varje månad som passerar jämför jag den med förra året. Jag hoppas att nästa år kan jag minnas andra vårar vi haft med glädje och tacksamhet.
Jag fortsätter ändå framåt för vad annat kan jag göra? Jag har planterat lite vid torpet och jag har en plan för vad jag vill göra där framöver. Jag har lite planer för semestern och bilen är besiktigad, servad och har nya bromsar och sommardäck. Jag är redo för äventyr!
Men några veckor till kommer jag bearbeta förra året och sen hoppas jag det vänder igen. Jag lever ju här och nu och jag behöver ha roligt tillsammans med trevliga människor. Jag lever och han ville att jag skulle ta vara på mitt liv. Han hjälpte mig hitta mig själv och det är jag evigt tacksam för.
'Cause in a sky, 'cause in a sky full of stars
I think I saw you (Coldplay/Aviici)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar