Ibland känns livet som en hemsk dröm och jag undrar när jag ska vakna upp. Fortfarande efter 1,5 år är det svårt att fatta att han är död och att han aldrig mer kommer tillbaks. Fortfarande väntar jag på att han ska komma hem, knacka två gånger på dörren, slita upp den och hojta ”Hallå darling, vad gör du?”
Han hade den roliga ovanan att alltid knacka två gånger och sedan öppna dörren med ett ryck. Oavsett om det var hos någon familjemedlem, en vän eller hemma hos sig själv. Om jag var hemma hos honom och han var ute ett ärende så knackade han på innan han gick in.
Jag hade väldigt roligt åt det där, men han försvarade sig med att man vet ju aldrig vad jag håller på med där inne. Han hade sina idéer, men det var också en del av hans charm. Jag saknar honom så det värker i själen. Han är med mig i mina tankar varje dag.
Nu när det är svamptider minns jag när vi två skulle ut tillsammans för första gången och plocka svamp. Han skulle visa mig sina ställen, men han hade inte varit där på flera år. Resultatet blev att han inte hittade dit och vi skojade sedan länge om att hans svampställen var så hemliga att han inte visste själv var de fanns.
Det finns få platser och få situationer när jag inte tänker på honom eller minns någon episod med honom. Vad jag än gör och vart jag än går, finns han med mig. Jag kan höra hans kommentarer i mitt sinne, jag vet så väl vad han tyckte och tänkte, vi delade verkligen allt.
Därför blir allt så svårt. Han är borta och jag har förlorat en älskad man, en vän, en förtrogen, en partner. Vårt förhållande tog slut med hans död, men hur kan jag släppa taget om någon som jag inte vill släppa? Någon som inte gick frivilligt. En relation som fortsätter bortom döden för att känslor dör inte så lätt.
Jag kämpar med det. Att släppa taget. Kunna gå vidare med mitt liv. Kanske inleda en ny relation med någon annan man. Men hur? Så oerhört svårt. Som sångtexten säger, hur fyller man ett hål i hjärtat som är lika stort som du? Han var en intensiv person som tog plats och uppmärksamhet. Tomrummet ekar stort.
Om du kände honom får du väldigt gärna prata om honom med mej, minnas honom och berätta om händelser med honom, vad han gjorde och vad han sa. För så länge vi minns honom, delar minnen med varandra, är han inte borta, han är bara ur sikte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar