Nu när valresutatet är klart är politiken mer oklar än någonsin. Ingen får majoritet och alla vill bestämma hur det ska bli. De hävdar att de vill landets bästa men bland kan man inte låta bli att undra om det faktiskt är så att makten lockar. Det är ett svårt läge i alla fall och det är bara att vänta och se hur de kan förhandla fram en parlamentarisk lösning.
Såhär i valtider pratar man mer om svenskar, svenskhet och landet lagom. Jantelagen om att inte sticka ut eller hävda sig. Inte vara för glad och inte för arg. Ha kontroll över sina känslor och undvika känslosvallningar. Vara samlad och korrekt.
Men det finns en plats där vi får utlopp för alla våra inre aggressioner. Ett sammanhang där man är arg, upprörd, skäller och beter sig illa, där man gladerligen bryter mot lagarna och låter egot styra. Jag ska komma först, jag har rätt. Ja, jag talar om trafiken.
Här kör man hetsigt, retar sig på de andra bilisterna som inte kan köra bil, tutar och blinkar och visar finget. Alla andra är idioter och man blir tokig på dom som inte blinkar, som har lokala tillämpningar på högerregeln och som kör ut precis framför mig.
På sätt och vis kan det vara skönt att få ut sig lite ilska, jag kan skälla på mina medtrafikanter som beter sig dumt, utan att ge mig till känna. Ingen hör vad jag säger så jag är säker inuti min bil. Min bil är min sköld och mitt vapen. Ett dödligt vapen faktiskt, vilket vi ofta glömmer bort.
Ja jag kan också bli irriterad på mina medtrafikanter, men oftast försöker jag vara snäll, underlätta, vara tydlig och släppa fram. Det är så många som har så fruktansvärt bråttom! De låter sin vardagsstress gå ut över bilkörningen. Farligt är det, och oftast väldigt onödigt.
Men man ska inte underskatta den terapeutiska nyttan i att få utlopp för sina inre aggressioner. Jag tror vi behöver det. Men jag önskar att vi inte skulle bestraffa den stackare som råkar komma i vägen. Skruva upp volymen på RixFm och sjung med istället, för full hals!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar