Man märker att man börjar bli gammal när man studerar sina internetvanor. Jag var med när internet blev tillgängligt för alla. Jag har sett Facebook födas, det var 2004, Instagram, som kom igång 2010, och andra sociala appar. På 1990-talet började det med chat-rooms. Du kunde gå online, välja inrikting eller intresseområde och söka efter en chat som passade.
Där fanns det människor från hela världen och man hamnade i en gigantisk grupp-chat. Med tiden fick man ”vänner” som man chattade med ofta och man kunde bestämma tid när man skulle chatta nästa gång. En av dessa personer, Eve från Singapore, är fortfarande min vän, men nu på Facebook.
Man kan säga att man blev en typ av brevvänner, som man hade i sin barndom. Vi chattade och vi kunde även mejla varann. Skrev långa berättelser om våra liv och jämförde de sociala sammanhang som vi levde i. Jag har alltid älskat att skriva, från skolans uppsatsskrivning till chattar, mail och nu min blogg som du läser nu.
Senare blev dessa intressegrupper websidor och man fortsatte med sina gemensamma intressen och kommunicerade där. Facebook blev inte populärt direkt för den stora allmänheten. Jag gick med i februari 2008 så det är ändå en lång tid nu, över tio år och en del av min vardag. Här har jag hittat vänner från min barndom och ungdom, klasskamrater, arbetskamrater, gamla pojkvänner och vänner med gemensamma intressen.
Det är spännande att vara med om den digitala utvecklingen, jag är nyfiken på allt som händer i den världen även om jag inte längre hoppar på allt. Vissa saker tillhör de unga, där jag tycker att vi ”gamlingar” inte hör hemma. Vissa saker tycker jag att de ska få ha ifred och det kan bli lite larvigt när medelålders leker tonåringar.
Nu är det istället andra appar som är viktiga, förutom Facebook och Instagram, som är de gamla godingarna. Det är vår tids lägereldar där man delar sina berättelser. Internetbanken är ju ett måste, liksom swish och för min del ICA-appen. Där skriver jag mina inköpslistor och ser veckans extrapriser. Jag har inte mycket spel utan mer information.
Kartor, väder, nyheter, Readly (tidningar) och Netflix (filmer och serier). Mailen är ju smidig att ha som app och parkeringsappar, som är lite olika för olika städer. Anteckningar är också en app jag använder flitigt, som en liten anteckningsbok för det jag behöver komma ihåg eller tankar och idéer som jag kanske har användning av senare.
Kalendern är helt ovärderlig. Där noterar jag allt jag behöver komma ihåg och bokar in. Mitt närminne har blivit sämre... När jag fyllde 50 upptäckte jag appen birthdays och där kan man spåra vänner och bekantas födelsedagar. Nu senast har jag fått en ny app i mitt kartotek - gravar.se - ja det om något visar väl att nu är man gammal...
Där kan man söka efter avlidna släktingar och vänner och få reda på var de är begravda. Förutom att leta efter vänners högtidsdagar kan man alltså söka efter de dödas sista vilorum, och även deras födelsedag och dödsdag. Ju fler personer man har på den andra sidan, ju mer intressant blir sådan information.
Jag är inte lika ivrig att följa de senaste trenderna, jag är ganska nöjd med att hantera det jag gör. Men samtidigt är jag inte främmande för att ta in information om nyheter i den digitala världen, samtidigt som jag sållar mycket hårdare nu än förut. Kanske för att jag blivit äldre, kanske för att det finns så mycket att man helt enkelt måste välja.
Det är nog en sammanfattning av livet som helhet. Att kunna selektera vad som är viktigt och relevant för mig. Välja det som är viktigt för mig, inte bara det som är trendigt eller viktigt för andra. Vad värdesätter jag, vad är betydelsefullt i mitt liv? Vad tillför mervärde och vad kommer bara stjäla min energi och uppmärksamhet?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar