Glädje & sorg

Man måste vara glad för att orka vara ledsen. Att sörja är inte att ständigt gå i svart och ha tårar i ögonen. Det finns många olika sätt att hantera sin sorg. Jag tror jag har funnit min väg, men den har inte varit rak och inte heller enkel. Många säger att jag är stark men det känns inte så. Jag känner mej skör men jag brukar kunna ta en sak i taget.

Jag är bra på att fokusera på en sak och inte låta känslorna dra iväg med mej. Sorgen finns där hela tiden och min styrka är i så fall att kunna välja när jag låter sorgen ta plats och när den får ta en underordnad position. Jag koncentrerar mig på att leva i nuet, att inte stanna i dåtid eller låta framtidens ovisshet skapa oro och osäkerhet.

Jag har blivit duktig på att leva här och nu, att ta en dag i taget, en sak i taget. Det gör livet mer hanterbart när man tänker så. Att sväva ut i alla ”tänk om...” ”varför” eller ”jag önskar...” leder ingenstans, förutom till frustration och förtvivlan. Dit vill jag inte gå så jag gör ett medvetet val att inte ge näring till dessa tankar.

Jag måste bestämma mig för att inte ställa frågor som inte kan besvaras. Jag vilar i vetskapen om att vardagen rullar på, att varje dag har nog av sina egna bekymmer och att jag får kraft inifrån för att klara av dagen idag. I morgon tar vi itu med i morgon. Man klarar mer än vad man tror och det är avgörande att bearbeta, processa och hitta vägar vidare.

Det handlar mycket om min grundinställning till livet och min grund i mig själv. Att vad som än händer så har jag en stark rot som håller mig kvar på marken. Jag har en genuin tro på livet, på att goda saker kan hända även om dåliga saker också händer. Själva naturen har en urkraft att utjämna. Lågtyck och högtryck jagar varandra över jorden. Ett hål i marken fylls av vatten och bråte som vinden sveper fram. 

Är jag ledsen kan jag också vara glad. Det ena utesluter inte det andra. Båda känslorna får plats och behöver få utrymme. Vi kanske är tredimensionella på utsidan men på insidan har vi ett oändligt antal dimensioner. Det gäller bara att våga utforska dem och släppa fram dem. Det som inte skadar eller sårar andra är gott. 

Vi har alla en inre känsla, eller röst om man så vill, som visar oss vägen. En magkänsla, en övertygelse i hjärtat som vi borde lyssna till och följa. Vårt inre ljuger inte för oss, men vi måste lära oss att uppfatta vad vi känner. Man kan argumentera med sig själv och förneka sina innersta känslor men gång på gång märker man att man borde lyssnat. 

När man vågar lyssna inåt och verkligen känna efter, blir man allt bättre på att uppfatta de där uppmaningarna. Man blir mer i harmoni med sig själv och man förstår att livet kan vara svårt, orättvist kanske men det är inte bara jag. Alla har sina motgångar, sina svårigheter att hantera och övervinna. Ska jag växa eller ge upp? 

Det är hur jag hanterar livet och allt som händer som formar mej som människa. Jag kan inte skylla ifrån mej på omständigheter eller vad andra har gjort eller bestämt. Jag har mitt eget ansvar och mina val avgör riktningen på mitt liv. Att säga ja eller nej. Att inte svara är att ge makten till någon annan.

Sorgen har gett mej klarhet och en beslutsamhet. Jag finner mej inte i vad som helst, jag tar inte emot det jag inte vill ha bara för att det är någon som vill ge det till mej. Jag vet vad jag vill och inte vill. Jag har blivit bättre på att urskilja det dåliga från det som är bra, även när det försöker dölja sig.

Å ena sidan önskar jag att jag aldrig skulle behöva gå igenom det jag har fått göra, å andra sidan är jag tacksam för allt jag har lärt mig. Jag har fått uppleva en kärlek som inte alla får ynnesten att få. Jag har lärt mig oerhört mycket om mig själv och mitt inre tack vare förlusten och sorgen. 

Jag kan inte önska mer tid tillsammans med honom för han är borta. Det vi hade var alldeles för värdefullt för att grumlas av negativa tankar och känslor. Det vi hade tillsammans var unikt och jag är priviligierad att ha upplevt detta. Det sätter en standard för mitt framtida liv och nu vet jag så mycket mer om kärlek och omtanke. En kunskap som kommer forma min framtid.