Allhelgonahelg. Den vecka på året när vi faktiskt vågar prata om döden. Annars är det oftast ett ämne som är tabu. Men nu pratar vi om våra nära och kära som dött, vi besöker deras gravar och vi tänder ljus till deras minne. Det är fint. Men för oss som förlorat den vi älskar är det inte en tradition en gång om året. För oss är det varje vecka, varje dag.
Jag går till hans grav varje vecka, sätter ner en röd ros och så tänker jag mina tankar för veckan. Ibland är jag tacksam, ibland är jag arg, ofta ledsen och alltid med en stor saknad i mitt hjärta. Men denna helg är ändå något extra. Döden gör sig påmind med både halloween och allhelgona. Halloween med makaber smaklöshet och allhelgona med respektfull vördnad.
Jag har sett fram emot helgen med blandade känslor. Sorg över att besöka hans grav på fredagskvällen istället för att fira in helgen tillsammans med mat och mys. Jag kan ibland känna ett styng av avund mot de som åker hem till sin partner efter jobbet på fredagen. Jag vill ropa till dem att uppskatta varann mer medan de har chansen.
Men samtidigt har jag sett fram emot helgen då jag fått vara tillsammans med hans barn med familjer, hans bror med fru och inte minst min vänskap med hans fd fru. I henne har jag fått en vän, en anförvant och ett stöd. Hon fanns med hela tiden genom hans sjukdom, och hon finns med nu som min vän. Det är en fantastisk styrka att kunna se och vilja varandras bästa.
Det är inget självklart att jag får fortsätta ha en relation med hans familj och släktingar. Vi var inte gifta och de har inga förpliktelser mot mig. Men vi har delat svåra stunder tillsammans och jag tror att det skapar band som inte kapas så lätt. Sen tror jag också att de vet att jag ville verkligen det bästa för honom och jag gjorde allt jag kunde för att hjälpa och stötta.
Jag har läst flera artiklar och texter denna veckan om sorg och dödsfall. I stort sett alla anhöriga har gjort samma erfarenhet. Att komma nära döden gör livet mer levande. Man omvärderar sitt liv och man ändrar sina prioriteringar. Man blir mer ödmjuk inför andra människor och mindre fördomsfull. Man inser att det är relationer och upplevelser som är det som betyder något i längden.
Nu är helgen över och jag är trött. Det tar på krafterna med alla dessa känslor. Jag är både ledsen och glad, tacksam och sorgsen, tom och uppfylld. Så mycket motstridiga känslor som kan rymmas i ett sinne samtidigt. Men mest är jag tacksam. Det finns så mycket som är bra.
Jag är frisk och stark. Jag har min familj och hans familj. Jag har många fina vänner. Jag har ett bra jobb med bra arbetskamrater. Jag hade glädjen att vara hans och han var min. Varje minut med honom vårdar jag som dyrbara minnen. Jag gav allt jag kunde och fick lika mycket tillbaka. Jag blir aldrig mer den samma och det är jag honom evigt tacksam för ❤️
Jag går till sängs och på min sovtröja står texten: Surround yourself with happy thoughts.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar