Just nu går det runt ett meddelande på Facebook att man bara ser 25 vänner och att om man kommenterar det inlägget så förändrar man de nya algoritmerna. Det är till viss del sant. Men inte helt. Facebook kan visa 1500 inlägg åt gången men den väljer ut de som verkar mest intressanta. Inlägg från familj och de vänner som du oftast interagerar med, dvs gillar eller kommenterar.
De prioriterar också inlägg som har bild eller film men nedgraderar inlägg som uppmanar andra att tagga någon annan eller dela ett inlägg. Om du inte gillar eller kommenterar en väns inlägg på 90 dagar kommer den vännen att nedgraderas. Det är alltså upp till dej att hålla koll på dina vänner, då kan du ha 150 vänner i ditt flöde åt gången. Mer tror jag inte heller man orkar läsa.
Problemet är ju egentligen mitt eget. Jag har flera hundra kontakter på Facebook och jag har inte tid att följa alla. I verkliga livet har jag kanske fem riktigt nära vänner och ett 20-tal som jag umgås med regelbundet. Mer finns det liksom inte utrymme för. Jobbar man nästan heltid och har någon hobby och ett föreningsliv, eller i mitt fall en kyrka, så räcker det.
Man hinner ju inte ens sakna de vänner på Facebook som man inte längre ser i sitt flöde. Gör man det, så är det ju bara att söka upp deras profil och skriva en hälsning. Då aktiverar man kontakten igen - för 90 dagar... så det är väl inte så konstigt att du bara ser 25 vänner, för det är ju de som du har tätast kontakt med, förmodligen också i det verkliga livet.
För Facebook är ju ändå bara en digital verklighet. I verkliga livet ser jag till att hålla kontakt med de vänner som betyder något. Ibland kan det gå långa tider, men man vet ändå att vänskapen består. Andra pratar man med varje vecka och mina gamla krassliga föräldrar ringer jag varje dag, bara för att höra att allt är okej.
Annars kan Facebook också vara en bra kanal till att hitta gamla vänner som man tappat bort under livets gång. Man byter jobb eller bostadsort och man lovar att hålla kontakten med de gamla vännerna. Men så kommer det nya vänner och tiden räcker helt enkelt inte till. Men man ska inte ha dåligt samvete för det.
Vänner kommer och går i våra liv. En del är till stor hjälp och glädje under en period men så går man vidare in i en ny säsong och andra människor kommer in och får betyda mycket. Det betyder inte att de gamla vännerna är värdelösa, det betyder bara att man behöver varann under olika omständigheter och alla människor kommer inte finnas kvar hela livet. Men vissa gör det.
Familj och släkt har man alltid, oavsett om man kommer överens eller inte. Man man kan faktiskt välja att umgås mer eller mindre med dem, precis som med vänner som man upplever tar en massa energi och uppmärksamhet utan att ge något tillbaka. En relation behöver innehålla både givande och tagande för att bli värdefull i längden. När man berikar varandras liv blir man betydelsefull.
Det är inte antal år man känt varann som är avgörande för vänskapens betydelse. Jag har vänner från lågstadiet och jag har vänner från olika perioder i livet och nyfunna vänner. De betyder olika mycket för mig på olika sätt. Det är inte en självisk handling att välja mina nära vänner, det är kärleksfullt mot mig själv och andra.
Om jag låter mej uppslukas av de som bara vill ha uppmärksamhet, hjälp och tjänster kommer jag inte bli lycklig. Visst kan jag hjälpa människor, absolut, men de som är mina närmsta vänner är de jag har intelektuellt och emotionellt utbyte av. Jag är glad och tacksam äver mina närmaste vänner.
Att ha en handfull människor i mitt liv som jag kan lita helt på, som jag kan ringa mitt i natten och som vet att de kan lita på mej, det är en rikedom. Det är inte självklart att man har det. Att ha en vän kräver att jag är en vän. En vänskapsrelation innebär engagemang och delaktighet. Men det är så givande och helt ovärderligt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar