När livet rusar på som ett expresståg är det lätt att glömma sig själv och sina egna behov. Jag har haft en period nu med flytt och en massa andra aktiviteter och ikväll känner jag mej trött och sliten. Förut hade jag fortsatt ändå, stressat vidare, bokat upp mej på nya saker, inte tillåtit mig en paus. Vem vill känna sig lat, liksom?
Men nu är jag klokare, ibland i alla fall. Jag har bokat in ensamtid i min kalender. Kvällar och dagar när jag inte ska göra något eller träffa någon. Jag behöver det för att orka allt det andra. För jag vill ju ha det andra också - vänner, fester, utflykter och gemenskap. Men jag måste tillåta mig själv tid för återhämtning.
Ju äldre jag blir ju större behov har jag för luckor i min planering. Tillåter mig själv att vila en stund på eftermiddagen, lägger mej i soffan en stund på kvällen framför tv’n, prioriterar mina egna behov och känslor. Jag har varit väldigt dålig på det genom åren, även om det hade naturliga orsaker.
När man hade barnen hemma var det ingen uppoffring att prioritera dem, det gjorde jag med glädje. Ett val som belönat mig med fina barn som jag har en nära och varm relation med idag. När min fästman var sjuk var det också helt självklart att prioritera hans välmående och att ta vara på den korta tid tillsammans som vi hade kvar. Men nu lär jag mig att ta vara på mig själv.
Det går inte alltid bra, det är lätt att fortsätta springa i livets hamsterhjul. Det finns alltid saker att göra, människor att möta, problem att lösa. Men jag uppskattar mer och mer att bara vara och jag behöver mer tid till återhämtning och vila ju äldre jag blir. Det är konstigt att man ska känna dåligt samvete för att man bara sitter och vilar.
Vi ska vara så effektiva, produktiva och ambitiösa. Det ska vi självklart vara också på jobbet. Vår arbetsgivare köper vår tid och vår kompetens och då ska vi ge allt. Men fritiden måste få vara mer kravlös och avspänd. Vi behöver tillåta oss själva att slappna av, ha roligt och njuta av livet.
Det kan ju bestå av att göra saker, ensam eller tillsammans med någon, men det kan också vara en njutning att bara sitta på en stol i solen, ta med sig en fika ut i skogen, sjunka ner i en skön fåtölj, lyssna på musik, läsa en bok, skriva ner sina tankar. Göra det som gör mig lycklig helt enkelt. Lyssna till kroppens och själens behov, inte förtränga dem.
Jag försöker leva ett ärligt liv, ärligt mot mig själv och andra. Det innebär att man inte alltid säger ja, ibland säger man nej. Även om det kan vara bra saker kan det ibland vara bättre att inte haka på. Men också att våga säga ja och prova något nytt, när det skulle vara mest bekvämt att säga nej.
Att utsätta sig själv för nya upplevelser är en del i att växa som människa och det hjälper mig också att välja och sortera ut vad jag gillar, vad som ger mig energi och vad som är bortkastad tid. Allt handlar om balans. Arbete, vila, umgänge, avskildhet, aktiviteter och egentid. Man blir aldrig färdig, det är en ständigt pågående process. Men även det får man acceptera och bli allt självsäkrare i att göra kloka val för sig själv. Det är inte själviskt att älska sig själv. Det är en förutsättning för att kunna ta hand om sig själv och andra. Det är grunden för att kunna ta emot kärlek från andra och kunna ge det vidare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar