”Any man can take a good woman, treat her well, and live happily ever efter. But only a few can take a broken woman with a troubled past or present and show her what real love is. Build her up to the point where she feels as if only he truly understands her”
Jag har funderat på varför det är så svårt att släppa känslorna för honom som kom in i mitt liv som en stormvind och förändrade allt. Denna text blev en aha-upplevelse.
För precis så var det. Han hjälpte mej bli stark igen, han förstod mej och jag förstod honom. Livet var så lätt att leva med honom. Det är tungt att förlora en sådan livskamrat som känns som om han var den ende.
Kanske finns det någon mer där ute som kan få mej att känna mej älskad och uppskattad för den jag är. Kanske inte, men jag är inte orolig. Jag vårdar minnet av oss två och det kommer följa mej resten av livet.
Jag som är en person som älskar att göra saker, jag har lätt att få människor att tycka om mej för vad jag gör och vad jag kan ge, men precis som alla andra vill jag bli älskad för den jag är. Jag kommer aldrig mer att finna mej i saker jag inte tycker känns bra.
Jag trivs med mitt liv och mej själv och jag kommer inte ge upp min harmoni på bekostnad av en ny relation. Jag kan leva själv utan att känna mej ensam. Jag måste inte ha sällskap, även om det kan vara trevligt emellanåt.
Ju äldre jag blir och ju längre jag lever själv, ju bekvämare blir jag och van vid att ha det så. Samtidigt kan jag ibland längta efter en partner att ha vuxenprat med, laga mat med, kolla på film, bara umgås helt kravlöst.
Men jag känner ingen stress eller oro. Händer det så händer det. Gör der inte det så är det också okej. Jag har haft många upplevelser och erfarenheter som räcker resten av livet. Jag har inget jag desperat söker. Jag har fått uppleva allt man kan önska. Jag är tacksam för det, trots att vår kärlek fick ett sorgligt slut. Men det var vackert så länge det varade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar