Jag tycker om att ha ordning omkring mej. Om var sak har sin plats så slipper man leta. Jag blir orolig av oreda. Ordning behöver inte betyda välstädat, men jag vill inte att mina saker är utströdda överallt i huset.
Jag är absolut inte någon som maniskt och frenetiskt städar men jag plockar och organiserar och ställer iordning, både hemma och på jobbet. Jag brukar säga att jag är en administratör rakt igenom.
Jag är heller ingen samlare. Det finns inte en massa slumpmässig bråte i förrådet, där finns några lådor som är min sons, en låda med sladdar och kablar, en låda med väskor, två lagerhyllor, den ena är skafferi och den andra med blomkrukor, tomma glasburkar och sådant. En stor frysbox har jag också släpat dit.
För varje gång jag har flyttat (tre gånger de senaste åtta åren) så har jag rensat och slängt allt eftersom barnen flyttat ut och jag har ändrat om. Nu bor jag på en plats där jag trivs och vill stanna. Men årligen går jag igenom sådant jag sparat och rensar igen och igen.
Ibland är det ju nödvändigt, men oftast bara roligt, att köpa något nytt. Då är regeln en in - en ut. Köper jag nya kaffekoppar är det för att kunna slänga ut de gamla. Köper jag nya byxor kan jag slänga de gamla. På så vis är sakernas antal konstant även om föremålen växlar.
Jag har också börjat dö-städa. Då menar jag inte vardagsstädningen som gått till en ny nivå, utan just ställa iordning saker och papper så att det ska vara lätt att röja den dag jag dör. Det underlättar att jag inte är det minsta sentimental, utan mer praktiskt lagd.
Nu när jag är iväg på semester så har jag fixat hemma innan jag åkte. Bytt lakan och handdukar, tvättat, tömt soporna och diskat upp, tömt kylen på färskvaror och märkt alla matlådor i frysen med innehåll. Jag vill inte lämna en röra efter mej, även om det bara är för några dagar.
Men man vet ju aldrig när tiden är inne, eller när tiden är ute. På något märkligt vis vill jag leva till fullo varje dag och på så sätt vara ”färdig” när sista dagen kommer. Inte så att jag går och väntar på döden, men att ha allt uppklarat gör mig lugn.
Hemmet är i ordning, ekonomin är i ordning, mina barn vet var de kan hitta mina inloggningar och lösenord och de har fått en lista på försäkringar, bankkonton och fonder. Det tar bort en massa stress som man kan känna annars med att vara ensamstående med vuxna barn.
Så på samma sätt som jag gör mig redo för en ny dag att leva, gör jag mig redo för döden. Döden har blivit en naturlig del av livet, för det är den ju. Även om många fruktar eller fasar för att dö, så är det trots allt oundvikligt till slut.
Men låt oss leva alla dagar fram till dess, låt oss njuta och glädjas, låt oss gråta och bryta ihop och komma igen, låt oss strunta i vad andra tycker och tänker, lev ditt liv på ditt sätt. Finn kärlek i familj, vänner och i naturens alla under. Vi kommer ändå inte levande härifrån.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar