söndag 13 december 2020

Aj, aj, aj!

 Jag har varit väldigt glad och tacksam för att jag inte har några krämpor, inga mediciner och jag har inte ens varit sövd eller opererad någon gång. Jag har haft god hälsa och är bortskämd med det.


Men så i onsdags hände det. Jag lyfte en låda, den var inte särskilt tung, samtidigt som jag vände mej om och då högg det till i ryggen. Smärtan var intensiv och sträckte sig från nacken ner till knäet. Jag linkade hem och tänkte att jag sover bort det.


Tog en värktablett och gick och la mej. Men det var svårt att hitta en position som inte gjorde ont. Till slut somnade jag i alla fall. Jag vaknade flera gånger under natten med smärta som var näst intill outhärdlig och jag funderade ett tag på att ringa efter ambulansen.


Men jag stod ut och direkt på morgonen ringde jag min vårdcentral. De ringde upp strax efter 8 och de tyckte att min husläkare behövde prata med mej. Han ringde vid halv nio och jag fick beskriva vad som hänt och hur det kändes.


Han skrev ut muskelavslappnande och antiinflammatoriskt, som jag fick ta mig ner till apoteket för att hämta ut. Konstaterar att jag behöver se över mitt eget trygghetssystem och skaffa en fullmakt till någon åt mig. Sen hem och börja medicinera.


Jag är inte van vid mediciner så det gjorde stor effekt. Jag sover som en klubbad oxe på nätterna och det gör underverk att få sova ordentligt. Efter ett par dagar kände jag smärtan klinga av och jag kunde våga börja röra mig lite. Det är ju också viktigt för att inte bli stel.


Min doktor trodde att det var en muskelsträckning och han sa att detta kan ta allt mellan någon vecka till någon månad. Va! Nää! Skrek jag rätt ut i luren! Jag hoppas verkligen att jag kan återgå till vardagen snarast, jag har ju inte ont längre, bara lite öm. Men vet ju förståss inte hur det känns utan tabletterna.


Även jag haft nära insyn i hur det är att leva med smärta även om jag inte drabbats själv, så är detta ändå på sätt och vis en nyttig erfarenhet. Man förstår andra mycket bättre om man själv har en egen upplevelse att relatera till. Att kunna känna och visa empati är en av våra vackraste mänskliga egenskaper.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar