En annorlunda jul för de flesta

 Så var julen över för i år. En annorlunda jul för de flesta. På Facebook och Instagram ser man hela tiden bilder på julfirande utomhus, så att man kan ses trots pandemin. Det viktigaste med julen är alltså inte maten, pyntet, paketen eller städningen. Det viktigaste är att vi får träffas och vara tillsammans.

Människor behöver gemenskap med andra människor. Många av oss har det med släkt, vänner och arbetskamrater. Men när det blir helgdagar och högtider behöver vi gemenskap extra mycket. Så vi har hittat sätt att umgås utan att äventyra vår hälsa.

Det har varit korvgrillning, medhavd fikakorg, varm klädsel och flera små möten med olika konstellationer för att kunna träffa alla men inte samtidigt. Till och med digitala möten, men bara att få se varann och prata är ju det viktigaste.

Min son som bor i Australien kan ju av förklarliga skäl inte vara hemma över jul och min dotter som jobbar på Motala sjukhus är ombedd att stanna i regionen så hon var inte heller hemma över jul. Men jag var hos henne istället helgen före. Det måste inte vara den 24 december för att kunna fira jul.

Jag tillbringade julafton hos mamma och pappa, som jag alltid gjort. De har ingen hemtjänst så de är beroende av att jag och mina syskon hjälper dem. Så vi har träffats hela tiden och även om det är en risk så skulle risken vara lika stor för dem om de hade hemtjänstpersonal där, resonerar vi. 

Varje år de senaste åren har jag tänkt att denna julen blir nog den sista tillsammans med dem, då de är gamla och skröpliga men nu har de klarat av ännu en julhelg och till nyår har de varit gifta i 68 år. En verklig bedrift! 

När december kom var det frestande att skippa julen, inget skulle ju bli som vanligt ändå. Jag hade ingen lust att pynta och pyssla men så fick jag ändå landa i tanken att jag pyntar och pysslar främst för min egen skull. För att jag blir glad av det och det är en väl så bra anledning.

Så granen står så glittrande och vacker här bredvid mej, tomtebyn står uppställd på hyllan, julkrubban står på plats och den vägghängda  bonaden med en ficka för julkort är fylld med julkort från nära och kära.

Så mycket är som vanligt men ändå inte. Men det enda vi kan vara säkra på är att inget förblir likadant. Allt förändras, även julfirandet. Kanske har allt detta fått oss att förstå det som verkligen betyder något. Den inre harmonin oavsett yttre omständigheter.