Röja, sortera och strukturera

Nu känner jag att hösten är här och kvällarna blir kyliga och mörka, även om vissa dagar kan vara soliga och varma. Men mycket regn är det också. Det är tydligen ett riktigt svampår, men jag har varit ovanligt dålig på att gå ut och plocka. Det har varit så mycket annat på agendan helt enkelt. 

I helgen har jag röjt i förrådet och sorterat bland mina kläder. Jag har en flyttlåda som heter ”säsong” och där har jag nu packat upp vinterkläder och packat ner sommarkläder. Sen står den i ett hörn i klädkammaren. När jag ändå gick igenom min gardrob passade jag på att rensa ut sånt jag inte använder. De kommer gå till loppis. 

I förrådet hade jag några bananlådor som nu plockat ihop i nyinköpta plastpackar. Det blev två backar med vinterkläder som är mina kära australiensares. Dessa kunde nu flytta upp på vinden istället för att ta plats i förrådet. En låda fick bli rum för mina slalompjäxor och inlines. Inget jag använder för närvarande men man vet ju aldrig... 

En back blev proppfylld med hundsaker. Jag har ingen hund just nu men jag längtar och vem vet, en vacker dag... om inte förr så när jag blir pensionär. Jag har haft både små och stora hundar, sju faktiskt allt som allt, och de bästa prylarna har jag sparat, så vi får se vad jag får nytta av så småningom. I alla fall blev jag sentimental av doften från hundlådan. Mina älskade jyckar! 

Det känns gott att rensa ut och organisera. Jag mår bra av ordning och reda omkring mej. När man går igenom saker såhär så får man bra koll på vad man faktiskt har. Jag är ganska duktig på att kassera saker jag inte behöver. För i ärlighetens namn har man ett överflöd av saker. Men vissa grejor ar ett affektionsvärde. Och som sagt, man vet aldrig vad livet har att erbjuda i framtiden. 

Dumt att kassera bra saker som skulle kunna komma till användning, som mitt mc-ställ till exempel. Det får hänga kvar i förrådet, som ett minne från en härlig tid och kanske, kanske får jag användning av det igen. Nu är jag redo för hösten, en ny säsong i livet. Och vem vet, kanske kommer andra spännande saker att hända. Jag känner mej redo även för det. Livet kan vara ett äventyr om man väljer att se de möjligheter som kommer min väg. Våga att säga ja till det som känns bra och mod att säga nej till det som inte känns bra.

I fullmånens sken

Det har varit fullmåne ett par dagar (nätter) nu. En del säger att de påverkas av det och har svårt att sova. Jag sover som vanligt, men jag tycker mig drömma mer livligt. Förutom det magiska ljuset är vattnet det som påverkas mest av fullmånen. Tidvattnet orsakas av att månens gravitation verkar med olika stark kraft över jorden. Skillnader i den kombinerade effekten av månens och jordens gravitationskrafter över havsytan är det som ger upphov till de tidvattnets höjning och sänkning. Precis som jorden håller månen på plats så håller också månen jorden på plats. Vi får därför en jämn lutning på vår axel, vilket är orsaken till att vi till exempel har olika årstider. Om månen inte fanns skulle vår axel påverkas och vårt klimat skulle bli annorlunda, med mindre skillnader mellan olika årstider. Från jorden är det alltid samma sida av månen som syns, vilket beror på att månen roterar runt sin egen axel ganska precis en gång per varv runt jorden. Detta beror i sin tur på att jordens dragningskraft dragit ut månen till en ellips med huvudaxeln riktad och låst i position mot jorden. Månen är ingen stjärna som glöder och lyser av sig själv utan den reflekterar bara solens ljus. Men den återspeglar solen såpass att den ser ut som om den lyser själv. Den kan spegla sig i vatten och bilda en bro av ljus över vattnet. Den kan lysa upp natten och göra natten mindre mörk. När fullmånen svävar över trädtopparna ser den ut att vara väldigt nära. Det blir en påminnelse om att vi är en planet i rymden bland andra planeter, stjärnor och månar. Vi tillhör galaxen Vintergatan och hur många andra galaxer det finns, kan ingen svara på, eftersom vi inte kan se någon början eller slut på rymden. Forntida människor beskrev det som att jorden var upphängd på intet, vilket är en fin beskrivning! Vi svävar runt i en bestämd bana och runt oss svävar månen i sin bestämda bana. Vi påverkar varann med dragningskraften och vi är de vi är på grund av varandra. Solen är vår mittpunkt, vårt ljus och vår källa till liv. Vi vet inte om vi är ensamma här i galaxen eller i universum, men än har vi inte haft någon kontakt med någon annan så vi får förmoda att om det finns liv någon annanstans så är det så långt bort att vi inte kan ha kontakt. Alla teorier om aliens är obekräftade, men när man ser fullmånen sväva fram över nejden så kan man inte låta bli att undra...

Coronaeffekten

 Den här pandemin har förändrat vårt sociala samspel. Vi har slutat ta i hand eller kramas när vi möts. Vi står på 1,5 meters avstånd och höjer handen till en hälsning. I början försökte man olika saker för att ändå få kroppskontakt - man lyfte foten och den andre lyfte sin fot mot min. 

Eller man stötte armbågarna mot varann. Men så kom man på att man uppmanades att nysa i armvecket. Då blev armbågestöten ingen bra idé. Det har ju konstaterats att viruset lever upp till tre dagar på kläderna. Det är ett märkligt virus, det där corona. Oberäkneligt och oförutsägbart. Inte likt något annat vanligt virus.

Istället för att säga, tjena hur är läget, säger man: men hej, har du fått ditt vaccin? Och man svarar: ja båda, eller ja, ena och snart den andra, eller kanske nej, jag har inte kunnat boka någon tid än men snart så... allt kretsar kring vaccineringen. 

Samtidigt cirkulerar det konstiga rykten om vaccinationen. Att det är meningslöst, att det är farligt, att det är en konspiration. Men då vill jag bara uppmana alla att verkligen kolla fakta. Vad säger myndigheterna? Inte bara i Sverige, men i världen. Kolla huvudet, inte svansen av rykten. Svansen viftar hit och dit.

Ja, det kan vara biverkningar. Men i förhållande till att få covid är det ändå betydligt mer riskfritt med vaccinet än själva sjukdomen. Bara 0,2% blir sjuka av vaccinet och det är en bra siffra. Du kan faktiskt dö av covid, är du vaccinerad kan du visserligen bli smittad. Men bara lindrigt sjuk, förutom de 0,2% som blir riktigt sjuka.

Men inget vaccin är perfekt och 100-procentigt. Det är ändå baserat på redan godkänt, verksamt vaccin och modifierat till att kunna funka även på covid. Därför har det gått förhållandevis snabbt att framställa. Covid är inte helt olikt andra pandemier som härjat på vår jord. Våra forskare är duktiga och har fått resurser till detta, för det har varit en prioritet för hela världen.

Är du vaccinerad är du även betydligt mindre benägen att bära runt på smittan till andra. Så med hänsyn till andra bör du faktiskt vaccinera dig. Även om du själv inte är rädd för att bli smittad och sjuk. Jag har daglig kontakt med många olika människor och många i min närhet har haft corona, men jag har varken blivit sjuk eller har antikroppar.

Jag brukar skämtsamt säga att inget biter på den här kärringen, och viss sanning finns det i detta, då 11% av befolkningen är naturligt immuna, dvs har t-celler mot corona. Eftersom jag varit såpass utsatt och exponerad, misstänker jag att jag är en av dessa 11%. Men ett t-cellstest får man bekosta själv, och det är inte billigt.

Så jag har valt att vaccinera mej, ett litet pris att betala för flockens immunitet. Ibland får man se till gruppens bästa, inte följa rädslans ström med desinformation och skrämselpropaganda. Corona är säkert något som kommer att finnas i världen lång tid framöver, men det behöver inte vara mer allvarligt än någon annan influensa eller dylikt.

Allt är självklart en risk, covid är som jag sa ett virus som är oberäkneligt och drabbar människor väldigt olika. Men att leva är också en risk, oavsett pandemier. Att ta läkemedel, oavsett sort, är en risk. Biverkningar finns alltid. Att dricka alkohol är en risk, att röka och snusa är en risk, att köra bil är en risk.

Man får väga för- och nackdelar, ta reda på fakta, utbilda sig, göra sitt bästa för att samhället ska funka. Tillsammans tar vi oss igenom den värsta tiden vi gått igenom sen andra världskriget. Men livet kommer aldrig bli som förut. Världen är en annorlunda plats nu och vi får vänja oss vid ett nytt normalläge.

Älskvärd

 Älskvärd. Ett ord man inte hör så ofta nu för tiden. Men ett ord, eller epitet, med en vacker innebörd. I synonymordboken beskrivs det som behaglig, vänlig, angenäm att umgås med, förbindlig, ämabel, charmerande, rar, förtjusande, tillmötesgående, snäll, god, trevlig, hjälpsam, hövlig, belevad, urban.

Älskvärda personer är inte alltså värda att älska, för det är vi alla, men de är lätta att älska. De är precis en sådan person man vill ha i sin närhet, som sin vän. Jag har ett par älskvärda personer i min nära krets och jag blir alltid glad och upplyft av att spendera tid med någon av dem.

De kommer med uppmuntran, de är vänliga och förstärker mina goda sidor genom att peka ut vad som är bra och prata om det. Det gör mej styrkt i mig själv och bättrar på min självkänsla. Vem vill inte ha en sådan människa i sitt liv! De visar uppskattning och är inte rädda för att berätta om vad de tycker om.

Jag önskar också jag var mer älskvärd mot mina medmänniskor. Men det är så lätt att glömma bort att säga till de man tycker om att man gör det. Det är så lätt att ta dem för givet, kanske också att man tror att de redan vet att de är en fin människa.

Men ibland behöver man få höra just det. Du är bra, du är snäll, du är fin, du är snygg, du är stark, du är klok. Alla vill höra det ibland, även de mest älskvärda. Så det är min tanke för hösten. Att vara mer älskvärd och komma ihåg att alla behöver uppmuntran och uppskattning.

Tillbaks till vardagen

Första jobbveckan efter semestern avklarad. Det är alltid lite högar som väntar efter ledigheten så det tar ett tag att komma ikapp, även om det mest akuta är skött av min kollega. Nu blir det samma sak för henne, jag kan ta hand om en del men hon kommer också ha lite ärenden som ligger och väntar på henne.

Jag är glad att jag hade första semesterperioden, vädret var sannerligen inget att klaga på! Jag känner mej utvilad och nöjd med allt jag har fått se och uppleva. Största glädjen är naturligtvis tid med familj och vänner. Det är det allra viktigaste.

Här hemma har mina odlingar vuxit fint. Jag skördar tomater varje dag från mina 9 plantor. Jordgubbarna och smultronen är slut för i år, rabarberna har skjutit fram några rangliga stänglar, men de är inte mycket att ha. Två av tre liljelökar har vuxit upp och en har en stor knopp som jag väntar på ska slå ut.

Tre dahlior har jag också, två av dem blommar nu och fler knoppar är på väg. De 12 krukorna med kryddväxter är stora och frodiga, jag kan skörda nu och kommer torka en del och frysa in annat. Jag har provat några nya, bland annat ananassalvia, citronverbena, curryeternell och blomsterbasilika. Alla doftar mer än de smakar...

Även mina gamla orkidéer i vardagsrumsfönstret har älskat solen och värmen. Alla fem har nya stänglar fulla med knopp. Trädgården och växterna gör mej glad, precis som allt annat i naturen. Det är något rofyllt med allt som växer och gror samtidigt som det är spännande.

Det positiva med allt regn den senaste tiden är väl att nu börjar svampen ta fart ute i skogarna. Jag har inte haft tid än att gå ut och kolla än men snart ska jag ge mig ut. När man har sina ställen (som man ihärdigt sökt efter i många år) så är det mer en fråga om att gå ut och hämta, snarare än att leta.

Jag har några stycken ställen, för olika år med olika väder kräver olika miljöer för bästa växten. Även olika svampar vill ha olika förutsättningar. Jag plockar gula kantareller, trattkantareller, Karl Johan och blek taggsvamp. Bara man är säker på deras kännetecken är det enkelt. Men det finns snarlika som inte alls är ätliga, så man måste veta vad man gör.

Jag brukar steka dem och frysa in dem i småpåsar till vintern. Så gott att kunna ta upp en påse och lyxa till vilken maträtt som helst! Dessutom är det gratis och det vet ju alla att gratis är gott - det är sen gammalt. Svamp är rikt på mineraler och spårämnen samtidigt som de är kalorifattiga. 

Så även om sommaren går in i slutspurten kommer en härlig höst med alla färger, dofter och svampar. Sen har jag i och för sig lust att bo på Gran Canaria över vintern, för det är årets deppigaste tid här i norden enligt mig. Kallt, mörkt och snöblask. Men sen börjar allt om igen och det kommer en ny vår...

Carpe Diem

 Sista semesterdagen för denna gång. Jag är mycket nöjd med mina lediga veckor, jag har sett mig omkring, träffat släkt och vänner och haft ett helt underbart väder med sol och värme. Jag är lika solbränd som efter en vecka på Kanarieöarna!

Jag har verkligen tagit till vara på varje dag, varje solchans, alla möten med människor som betyder något i mitt liv. Min familj, mina bästa vänner och min svägerska. Jag har rest 90 mil norrut med stopp hos dottern i Skänninge för att stanna hos syrran i Österforse och sedan söderut med stopp i Stockholm, Enhörna och slutligen Västervik. 

Jag har njutit av alla sovmorgnar och till skillnad från andra som försöker bryta ovanan och gå upp tidigt, tar jag vara på varje morgon som nästan kan bli förmiddag innan jag kravlar mig upp. Jag kommer ändå aldrig vänja mig vid att gå upp tidigt, det vet jag efter 56 år. Min mamma, 87 år, har heller inte gillat tidiga morgnar.

Henne kan man inte besöka före kl 11 på förmiddagen. Hon sover länge och gillar att hasa runt i morgonrock långt in på förmiddagen. Det ska jag också göra när jag blir pensionär! Men än är det tio år kvar... jag tror att det där med morgonmänniska och kvällsmänniska är ett obestridligt faktum som liksom ligger i generna.

Men trots att jag är en utpräglad kvällsmänniska märker jag att ju äldre jag blir, desto tidigare går jag och lägger mig. Så nu somnar jag redan vid 22.30 och det är bra för då får jag mina timmars sömn innan jag måste gå upp. Jag behöver det nu för tiden. Och när jag väl kommer upp kommer jag igång ganska enkelt.

Lite shopping har det blivit också, en ny klänning, en jeansjacka, en handväska och lite smycken. Detta blir också en del av alla minnen, tillsammans med alla bilder i mobilen. Minnen som värmer när dagarna blir mörka och kalla. Därför är det viktigt att medvetet skapa goda minnen. Minnen som formar vårt liv när vi ser tillbaks.

Jag och min svägerska har pratat mycket om det. Vi har båda förlorat vår livskamrat och då blir alla goda minnen extra viktiga. För man kan inte skapa några nya, och det är ju det som är kruxet. Man vet inte när sista tillfället kommer. Därför vill jag leva i den vetskapen och verkligen ta vara på dagen idag. En klyscha, men Carpe Diem, liksom.

Lilla landet lagom

 Nu när jag är ute på min semesterturné så åker jag förbi många hus och hem. Bakom varje fönster finns en människa, en berättelse, ett livsöde. Alla människor jag möter har sin historia. Inte alla vill berätta den, men alla har vi saker vi bär på, inombords.

Alla har vi upplevt något jobbigt - likaväl som något bra. Det är dessa upp- och nedgångar som formar oss som människor. Den där raksträckan i livet mellan dessa när inget särskilt händer, är ju ganska trist. Lite som OS-reklamen som går nu.

Det där om lilla landet lagom, men att lagom vinner inga guldmedaljer. Förvisso, det är väl målmedvetenheten, fokus, träning och träning som blir resultat och medaljer. Men vad är då egentligen lagom? Det sägs ju att detta ord finns bara på svenska.

Men lagom är den där gyllene platsen, inte för varmt - inte för kallt, inte för starkt - inte för svagt, inte för svårt - inte för simpelt. Lagom är ju egentligen helt perfekt! Men perfekt är för oss ett kraftuttryck så vi svenskar undviker att säga så.

Vi har nån sorts blygsamhet och osäkerhet på gränsen till självutplånande när vi inte vill hävda vår rätt eller stå upp för den. Samtidigt som vi är åsiktsmaskiner där vi tycker och tänker en massa - men oftast inte tar upp det med personen det berör, utan med andra runt omkring.

Man ska vara finkänslig, men bara gentemot andra och inte när andra har en åsikt om mej. Då ska man vara tuff och ta emot. Men man ska inte hetsa upp sej utan vara lite ljum så man inte rör upp några känslor i onödan. Om någon annan visar känslor ska dessa genast kommenteras med förnekelse.

Nämen inte ska du känna så. Det går snart över ska du se. Jaja men livet måste gå vidare förstår du. Eller klassikern: tiden läker alla sår. Men vet du vad? Det är lögner och närapå förtryckarfasoner när man förnekar andra människors känslor.

Vi behöver lära oss att våga lyssna på varandras känslor, låta dem finnas och ta plats, du varken kan eller ska hitta lösningar på andras problem. Men att bara finnas där, lyssna, bekräfta, det kan betyda allt för den andra personen. Det är inte farligt med gråt, med förtvivlan, uppgivenhet eller upprördhet.

Att lägga locket på, komma med klyschor eller vifta bort det - säkert ofta i all välmening - det är inte särskilt snällt. Ett problem blir inte löst av att sticka huvudet i sanden eller låtsas som det inte finns. Förr eller senare behöver man ta itu med konsekvenserna. Lika bra att göra det på en gång!