Jag ljuger inte så bra...

Jag var på Eko-butiken i veckan och dom hade plockat fram julpyntet. 1oktober. Jag är en av dom som ropar "äntligen!" och lyckigt tittar runt bland alla pynt. Det beror kanske på att jag är dekoratör i botten, eller kanske för att jag gillar allt som är runt omkring julen, advent, pyssel, pynt, alla dofter och smaker. Men jag har en bekännelse att göra, nu innan ni börjar gilla mej alltför mycket...

Jag tror inte på tomten. Jag gillar inte ens honom.. Jag har aldrig klarat av att ljuga för barnen att den där rödklädda gubben där på torget under stans julmarknad är på riktigt. Jag har alltid varit ärlig och berättat för barnen att det bara är en utklädd gubbe. Jag har inte uppfattat att barnen haft en sämre jul för att vi inte haft någon tomte. JAG har köpt julklapparna, tänkt ut dom, betalat dom, slagit in dom, skrivit etiketter, hållt dom gömda till julafton. Men sen förväntas man släppa in en vilt främmande rödklädd gubbe med löjligt stort skägg att komma och överlämna paketen och ta åt sig hela äran! Nähä du!

En annan aspekt som för min personliga tro är viktig, är att tomten lätt tar fokus från den verkliga huvudpersonen, nämligen Jesus, vars födelsedag vi firar på julafton. Tomten är ett gulligt pynt för min del, men kan aldrig få vara mer än det.

Jag minns en gång när jag skulle lämna sonen på en julfest med skolkamraterna, de gick i lågstadiet nånting. Alla mammor stod där med sina telningar och så kommer en man utklädd till tomte. Min son tittar på mej, lite undrande, och jag säger som jag brukade: det är ingen fara, det är bara en gubbe som är utklädd. Min son blev lugn men mammorna blev som galna! Det fick man ju inte säga högt! Hur kunde jag vara så elak och beröva min son glädjen med att tro på tomten? Men jag kunde aldrig förstå hur man kunde ljuga för sina barn, lura dom och låta dom tro på en fantasifigur. 

Nej, då ville jag hellre berätta för mina barn om den verkliga anledningen till varför vi firar jul, men det anses ju inte vara alls lika acceptabelt.  Då är det indoktrinering, hjärntvätt, religiös påverkan. Det är inte okej, men att medvetet ljuga om en rödklädd gubbe är helt okej, ja rent av det som förväntas av oss föräldrar. Märkligt, eller hur, om man verkligen tänker efter...

I alla fall så är det ett bra tag kvar till jul och förmodligen flera år kvar innan jag har barnbarn och det blir en ny diskussion om tomtens vara eller icke vara på julafton. Och faktiskt tror jag att mina egna barn kommer att vilja ha en tomte till sina barn. Men det gör inget alls. Det visar bara att jag fostrat självständigt tänkande barn som väljer själva. Därför  blir jag extra tacksam att de valt samma tro och kyrka som jag. Av fri vilja och egen övertygelse. Precis som det borde vara.

Men tomtar, nej dom gillar jag inte alls...:)

H.D.S.L.