Årets roligaste helg

I morgon torsdag börjar en ungdomskonferens i vår kyrka, kallad Vision. Den har återkommit varje höst i många, många år. Det är en av de roligaste helgerna på året, när kyrkan fylls med ungdomar från hela regionen. Kyrkan, som också är min arbetsplats, får en helt annan puls denna helg. Jag bara älskar det! Bra musik, goa ungdomar, högt tempo och intressanta möten. Jag är en av mat-tanterna som hjälper till med mat och fika. 

I år är det ungefär 100 anmälda ungdomar som kommer på torsdagseftermiddagen. Då ska de ha kvällsmat och senare en nattmacka. På fredag och lördag är det frukost, lunch, middag och kvällsfika för alla samtidigt som caféet är öppet för alla tillfälliga besökare. Det kan bli fullt hus på kvällarna, kanske 500 personer! Häftigt!

På söndagen är det frukost och gudstjänst som final på helgen. Sedan finns det ett järngäng som stannar kvar och städar, röjer upp och ställer i ordning. 

Det finns dom som klagar på dagens ungdom, men när man möter alla goa unga som kommer till visionshelgen så kan man inte klaga på något. Dom är så fina och härliga allihop! På riktigt!

Jag har ju två egna ungdomar här hemma, så det hjälper ju till att man håller sig uppdaterad och hänger med i tiden. Om man engagerar sig förståss, det är ju en förutsättning. 

Att ha bra kontakt med sin tonåring kräver att man byggt upp ett förtroende under hela uppväxten, det är inget som kommer automatiskt. Det kräver respekt för barnens åsikter och integritet utan att för den skull göra avkall på sina ega åsikter och regler. Jag har alltid talat med mina barn med förvissningen om att de är intelligenta individer som kan tänka själva. Vi har en fin och nära kontakt, vi har roligt tillsammans och vi kan prata och diskutera om allt. 

Jag är oerhört stolt över mina barn. Dom är kloka, trygga, fina, omtänksamma, generösa, kärleksfulla och duktiga. Det är fantastiskt att se dem växa upp till självständiga individer. Mitt jobb som förälder är ju att göra mig själv överflödig, att de kan klara sig själva. Naturligtvis hjälper jag dom, skämmer bort dom och curlar kanske lite för mycket... Men jag vet att dom kan stå på egna ben nu och skulle överleva utan sin mamma. Då har jag lyckats, eller hur!

H.D.S.L.