Sorger och förluster

Jag har det senaste året fått ta itu med känslor i samband med min skilsmässa. Sakta men säkert blir det bättre och jag känner mig stabil och lugn nu. Visst är det stunder och tillfällen då känslor kommer över mig av olika slag, men det är nog som det ska vara. Jag tror jag har undertryckt en hel del känslor genom åren och det är inte konstigt att jag har svårt för vissa känslor och ett behov av att släppa ut vissa andra känslor. 

Här om dagen träffade jag en bekant som ställde en enkel fråga, som triggade igång en lång tankekedja. Jag har inte bringat ordning på vad jag tänker så jag tar hjälp av min blogg och försöker skriva ner det.

Hon frågade lite om hur det går och hur jag mår och jag kunde ärligt säga bra. Men så frågade hon: "Stugan, har du kvar den?" "Nej" sa jag. "Den har jag inte kvar". Då slog det mig. Jag har ingenting kvar. Det är inte bara en känslomässig förändring jag gått igenom. En rent praktisk förändring också. Stugan är såld, liksom huset och båten. Jag har lämnat min bostadsort sedan 20 år och flyttat till en lägenhet i stan. Köpt nya möbler, nya husgeråd, nya tavlor. I mångt och mycket har det känts rätt och bra att få en nystart rent praktiskt. Men plötsligt kom en sorg över mig. En känsla av förlust. 

Absolut inte så att jag ångrar något eller vill ha tillbaks mitt gamla liv. Inte alls! Men det är ändå en stor förändring att ha haft mycket och sedan inte ha något. Nu är det en ständig kamp att få pengarna att räcka hela månaden, att själv räcka till för barnen, att ensam ta itu med allt jag möter i livet. Det är tufft. Tungt. Ibland sorgligt. Inte så att jag för en sekund vill återvända, jag bara konstaterar att det sätter spår. 

Jag är inte redo att tro på kärleken igen. Jag är inte desperat i min ensamhet och bara måste ha en partner. Jag har svårt att tro att jag någonsin kan bli kär igen. Kanske kan det drabba mig, vad vet jag, det är omöjligt för mig att ens tänka mig in i den situationen. Får faktiskt lite panikkänslor när jag tänker på möjligheten att dela mitt liv med en annan man. Jag är verkligen inte redo för det - inte ens tanken! 

Att jag kan sakna saker i mitt gamla liv betyder inte att jag vill ha mitt gamla liv tillbaka. Men känslan av förlust är verklig, priset för skilsmässa är extremt högt att betala. I mitt fall var det värt det, men inte desto mindre smärtsamt ändå. Men man kan känna flera olika sorters sorg och smärta samtidigt, utan att man kan låta dem ta ut varandra för det. 

Äsch, jag vet inte om jag fick någon rätsida på mina tankar. Men jag slutade i alla fall tänka i cirklar. Nu vill jag tänka framåt, vidare. Vill ha drömmar, önskningar, planer. Det finns inga lyckliga skilsmässor. Allt är bara sorg och förluster. Men det kan komma att finnas lyckliga individer efter en skilsmässa. Så småningom.

Hej.Då.Så.Länge