Blixtar och dunder

Ja, jag veeet... Jag är lite galen... Men jag bara älskar åskväder! Blixtar och dunder, regn och storm. Livsfarligt, jo jag vet, men kan inte hjälpa att jag är barnsligt förtjust och fashinerad av åskväder. Just nu sitter jag på min balkong och njuter av ovädret som drar förbi. Regnet doftar underbart och himlen är sådär märkligt mörk. Det började för en stund sedan när jag såg regnbågen och kände i luften att ovädret var på gång. Jag blir genast löjligt lycklig och förväntansfull! 

Kanske är det dramatiken, den stora urladdningen, som gör att jag fashineras. Så vitt jag minns har jag alltid gillat åska, och alltid gått ut så jag kan betrakta skådespelet. Jag har i alla fall inte fört över någon rädsla till mina barn, även om dom inte helt delar min passion för ovädret.

Inte heller någon av mina hundar har varit åskrädd. Det styrker kanske min tes om att ägaren formar sin hund i större utsträckning än vad vi är medvetna om. Om jag signalerar oro, uppfattar min hund det, även om den inte förstår varför. Men de är smarta och kan efter några gånger koppla ihop min oro med det som gör mig orolig. 

Det blir ett sällsamt ljus vid oväder. Mörkt men ljust på något sätt. Lite mystiskt sådär. Gråblått i skyn och asfalten är kolsvart av regnet. Jag är lycklig, på gränsen till euforisk. Hur knäpp är inte jag! Klart att jag kan känna mig hyfsat trygg i min lägenhet, men har aldrig känt rädsla även när jag bodde i huset. Jag minns en gång när jag var på semester med min syster och hennes kille. Vi skulle tälta i Råå, Helsingborg, och på kvällen blev där ett våldsamt åskväder över havet och blixtarna satte hela himlen i brand och klöv skyarna itu igen och igen. Det våldsamma  regnandet tvingade oss att ta skydd i bilen, där vi fick tillbringa natten. På morgonen låg allt och flöt i tältet. Det var mindre mysigt.

Förra helgen var det också ett av de mäktigaste åskvädren jag upplevt. Flera hundra blixtar under loppet av någon timme. Men jag somnade snart om och min hund vaknade inte ens. När jag var barn slog blixten ner i en stor ek på ägorna på en släktings gård. Träflisor stora som vedklabbar flög flera hundra meter av kraften. Så visst förstår jag allvaret och styrkan i detta dramatiska väder. Men det kan inte hjälpas. Jag bara älskar blixtar och dunder! 

Nu har redan ovädret klingat av här ute och skyarna luckras upp. Regnet har upphört men doften hänger kvar i luften. Jag har hängt ut mitt täcke på vädring och jag känner mig i harmoni med livet och mig själv. Nu ska jag ta dagens sista promenad med hundarna och ta några djupa andetag. Jag kommer helt säkert att sova gott i natt!

H.D.S.L.